Det här gör jag aldrig om.
Alltså: Flyttar från en bostad till en annan.
Vi bodde i en stor villa i 40 år och tyckte allt oftare att det borde vara skönt att kunna strunta i snöskottning och gräsklippning och allt sånt där. En lägenhet skulle ge oss en massa fritid. Låt oss flytta, sade vi, utan att veta vad vi gav oss in på.
Och vi hittade en lagom flott sak nära Operan och Pildammsparken i Malmö. Jag går visserligen aldrig på opera och tar hellre en promenad i city än i en park. Men det är alltid bra att ha en referenspunkt när man ska beskriva för någon var man bor, till exempel ”vid Operan”. Så vi gav mäklaren ett bud som gick hem och nu gällde det bara att sälja villan.
Det gick lika galant. Men det var nu cirkusen började.
Du kan säkert själv räkna ut att det blir en del prylar och pinaler som samlas i olika utrymmen på vinden och i källaren och på två boningsplan. Man inser inte hur mycket det är, förrän man börjar lyfta på saker och ting och hittar en modelljärnväg under en trampbil, en enorm Legostad bakom ett berg av resväskor, och säkert tusen bortglömda vinylplattor i EP- och LP-format samlade i pappkartonger. Samt uppslagsverk som inte behövs när man har internet, kläder som var moderna när de hängdes in i vindsgarderober som sedan aldrig öppnades, tidningar och tidskrifter från långt tillbaka när något har hänt; något spektakulärt som att president Kennedy sköts ihjäl, och trasiga gitarrer och snedvridna indiantält och alla sorters leksaker överallt i låda efter låda.
Ägarna till det mesta av allt flyttade hemifrån för länge sen. De bryr sig inte om vad vi gör med deras prylar, bara de slipper hjälpa till med allt som måste göras: Samla ihop saker och ting i olika paket, tömma bokhyllor och släpa ihop alla kartonger så att de blir lätta att hitta när flyttlasset kommer till lägenheten som är på 85 kvadratmeter.
Villans utrymme var på 350 kvadratmeter.
Så det blir en del att försöka sälja på Blocket och det blir en del turer till sopstationen i inhyrd lastbil. Mitt i alltihopa i den nya lilla lägenheten står det en målare, en rörmokare, två snickare, en elektriker, en kakelsättare och en formgivare, som har konstruerat en typ av skjutdörrar med speglar, som alla väntar på att få sätta i gång. Det behövdes lite moderniseringar, tyckte frun.
Det går framåt, men det går inte fort. Och det finns bromsklossar: Har du sett en ”flyttkartong” någon gång? Har du försökt vika ihop den efter instruktionerna? Blev du galen?
Du ska alltså vika ihop ett stort wellpappsschabrak så att det blir en liten brun kartong, som du kan fylla med böcker, skivor, prylar eller vad som helst. Det tog mig en halvtimme att vika ihop den första och då fick jag ta frun till hjälp.
Nu är jag nere på 15 minuter blankt.
Nä, det här gör jag aldrig om.
