Om någon av en outgrundlig anledning skulle låta mig genomföra MMSE – ett välanvänt screeningtest för demens – en dag när jag far runt i kommunen skulle jag med all säkerhet svara på ett sådant sätt att ingen skulle tänka tanken att det kan röra sig om en begynnande demens. Ja, något annat vore väl ändå märkligt för en i övrigt frisk tjugotreåring.
Men – ja, det finns alltid minst ett men – några av frågorna skulle få mig att tveka, närmare bestämt de frågor som rör förmågan till orientering.
Låt mig backa bandet. Under mina barndomssomrar bodde en familj från Hyltebruk i en stuga inte långt från mina föräldrars stuga, och så småningom kom vi att kalla familjen för ”Hylteborna”.
– Oj, vad gott det luktar. Vem är det som grillar?
– Det är Hylteborna.
Så kunde det låta, för att nämna ett exempel. Eftersom jag oftast hade fullt upp med att ha vattenkrig med mina sommarkompisar funderade jag knappast på varför familjen inte kallades ”Hyltebruksborna”, utan nöjde mig med det kortare namnet.
Många somrar senare slutade jag bevaka min egen hemkommun till förmån för Hylte kommun. Som sig bör gick de ordinarie reportrarna igenom det viktigaste med mig, bland annat att vi skriver Hylte om vi syftar på kommunen och Hyltebruk om vi syftar på orten.
Vad smidigt, tänkte jag och föll samtidigt rakt in i förvirringen. Varför kallar vi våra grannar efter kommunen de bor i? Är inte det märkligt?
Förvirringen har sedan ökat exponentiellt eftersom i princip alla jag har pratat med – och det är många personer – har en annan bild av vad vi menar när vi säger Hylte. För vissa är Hylte i princip bara Hyltebruk och för andra inkluderas även småbyarna i anslutning till Hyltebruk (men gud nåde om du skulle säga Hylte och tänka på Unnaryd!). Bara ibland tillåts Hylte vara hela kommunen.
Efter att ha känt mig något irriterad över det faktum att missförstånden duggar tätt har jag till slut landat i att det kanske är det här, det vill säga tendensen att förvirra oss utomstående, som är Hylte. Jag kan givetvis leva med det, men – ja, jag skrev aldrig att det bara fanns ett men – om jag någon gång fastnar i ett screeningtest för demens av anledningen att jag inte vet var jag är så tänker jag skylla på er.
