Bibelns platser. Ungdomarna från Halmstad besökte Betlehem.Bild: Nasser Nasser
Bibelns platser. Ungdomarna från Halmstad besökte Betlehem.Bild: Nasser Nasser

Ungdomarnas oförglömliga resa till Israel

ANNONS
|

Det var en trist och grå höstdag – just så tråkig som den kan vara i Halmstad. Dimman tät och våt, mistluren bölade utifrån Laholmsbukten – allt detta trängde in i konfirmandsalen.

Prästen kämpade tappert mot höstsnuva och vitaminbrist. Han visste mycket väl hur skolan kan utöva en tung press på en 14-åring – skrivning i morgon, två skrivningar nästa vecka.

Prästen försökte sjunga en sång med hjälp av en cd: ”Guds kärlek är som stranden, och som gräset är vind och vidd och ett oändligt hem”

Konfirmanderna ville nog, men orkade inte. Prästen kämpade vidare. Han tyckte han var ett dåligt redskap för den gränslösa kärleken.

ANNONS

Vi ryckte loss från hamnstadens höst. Fram med bildprojektorn, prästen visade bilder från det heliga landet. Bilder från Galileens vår, gyllengula blomfält ner mot en djupblå Genesaret, blodröda anemoner – Sarons liljor.

Det blev liv i hans röst. ”Hit”, slutade pastorn och släckte projektorn, ”tar vi och reser efter konfirmationen. Tycker ni inte det?”

Ett samstämmigt: ”Jo!”

Våren kom, konfirmation då de härliga tonåringarna bekände sin tro - och så återträff. Prästen försökte inspirera till att bilda en klubb. Snabba blickar mot de andra, ingen vågade säga något.

”Vi skulle kunna se film, diskutera livsproblem, hobby och sånt” försökte pastorn.

Tystnad. En pojke sa: ”Jo, det där du sa om att resa till Palestina, blir det nåt av det?”

”Vill ni det då?”

”Jo!”

”Jaha – men det kostar rätt mycket pengar”

”Jamen vi skulle väl kunna jobba ihop pengar, vi kan virka grytlappar och sälja.”

Pastorn log, tänkte hur många grytlappar blir det månne för en resa till Israel med 20 ungdomar?

Men snöbollen var satt i rullning. Vi annonserade om att vi kunde sitta barnvakt, vi samlade in prylar för en loppmarknad, vi satsade 10 kronor var för varje veckoträff, ja, vi till och med tippade (fast där vann vi ingenting). Vi fick vara med på syföreningens försäljning, vi spelade teater mot inträde.

ANNONS

Pastorn berättade för kyrkorådet om ungdomarna och de blev så imponerade att de beslöt att anslå pengar till tonåringarna.

Efter två års gnetande steg vi ombord på planet till Tel Aviv.

Vi fick två oförglömliga veckor i Israel. Vi besökte Bibelns platser, vi ”flöt” i Döda havet, vi sjöng ”Stilla natt” i födelsegrottan i Betlehem, vi gick på Galileens kullar, åkte båt på Genesaret.

När vi kom hem och hade återträff, flödade orden utan like.

Pastorn frågade: ”Vad tycker ni var det allra bästa med resan?”

Då sa en flicka: ”Det var när vi satt där på Bergspredikans berg i gräset med alla blommor omkring oss och firade nattvard. Då var Han med!

Nu flöt sången av sig självt: ”Guds kärlek är som stranden, och som gräset är vind och vidd och ett oändligt hem”.

ANNONS