Jag vet ju om att det är min mentala hälsa som är problemet och inte människorna i min omgivning… men jag blir tokig! Det spelar ingen roll om man sitter hemma vid köksbordet och äter tråkig fredagstacos eller om man betalt hutlösa summor på Espresso House för en fika – de finns överallt! De där personerna som envisas med att andas in sitt kaffe, som tuggar med öppen mun, suger på sugrören fast det är slut i glaset och som envisas med att äta skalade morötter bland folk. Varför gör man det om man inte är en häst?! Ät choklad och var som folk!
Jag har uppenbarligen 100 gånger bättre hörsel än många andra för jag hör varje tugga och folk som känner mig väl vet att man aldrig äter morötter, äpple, knäckebröd, chips eller tuggummi i min närhet. Jag får misshandla mig själv inombords för att inte få psykbryt när folk omkring mig börjar smaska och sörpla. För mig som är en caféfantast så är detta ett stort problem – och det finns tillfällen då jag glömt mina hörlurar hemma och blivit tvungen att lämna mitt i en fika.
Men nu till det riktigt stora problemet: BIO. Jag älskar att gå på bio. Mina barn älskar att gå på bio. MEN! Så fort folk köpt sin biljett så förvandlas de allihop till hetsätande galningar. Hinkvis med popcorn, godis i små prassliga påsar och värst av allt – tuggummi! Tuggummi på bio är inte okej. Man sitter fyra millimeter ifrån varandra och man vill faktiskt inte höra sin grannes saliv cirkulera i munnen i nittio minuter!
Jag hamnade bredvid en tuggummituggande kille för några år sedan. Han tuggade dessutom med öppen mun. ”Det här kan aldrig sluta bra” tänkte jag och fick konstiga bilder i huvudet av hur jag skulle resa mig upp och börja skrika och slå omkring mig. Ni vet känslan. Man funderar ibland på hur hemska saker man ser på nyheterna har kunnat inträffa - ”vad kan ha triggat en människa att gå över den gränsen?” Jo, jag vet. 90 minuters salivsmaskande bara centimeter ifrån mitt öra skulle kunna trigga mig till att starta ett världskrig. För sån é jag.
Så efter halva filmen spände jag ögonen i min mintdoftande granne, lämnade över en servett och sa ”Det här funkar inte längre. Spotta ut det där tuggummit nu!”. Lite kylig stämning men jag vann både tystnad och hela armstödet! Yeyh! ! (Grabben som en gång tryckte i sig en hel Big Mac & company är en helt annan historia…)
Nu går vi inte så jätteofta på bio så jag är antagligen väldigt sen med min observation här. Men jag höll på att vända i dörren i helgen när vi gick in på Röda Kvarn i Halmstad. Inte nog med att foajén var full med sockerspeedade ungar och popcornhetsande vuxna – de hade börjat sälja ”närproducerade snacks” också. Det låter ju både miljövänligt och gott. Men i själva verket är det där djävulens påfund. Folk sitter alltså inte längre bara och käkar popcorn så att det sprutar åt alla håll – nu trycker de även i sig krispiga jäkla grissvål!? VEM KOM PÅ ATT DETTA VAR EN BRA IDÉ?! Som att ta med sig chips och dipp i kyrkan!
Nej, tysta och mätta människor på bio tack. Spelar ingen roll om de är närproducerade eller inte – så länge de inte moffar friterat fläsk eller avnjuter sin middag i salongen.
Over and out.
