Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Malin Meekatt Birgersson: Om majblommor – de underbara och eländiga…

Följ Meekatts blogg här!

Så var dagen äntligen här. Den där stora dagen som min Alice väntat så länge på. Och dagen som jag innerst inne fasat för. Hon ringde mig i går och sa ”Mamma!! Det har hänt något FANTASTISKT i dag!! Jag fick mina majblommor!!” Jaaaa, vad underbart gumman! Äntligen!! Jag kommer och hämtar dig så drar vi i gång!

Här kommer ju alla känslorna på en och samma gång. Åh, vad kul för Alice att få prova att sälja majblommor! Det är ju bra att lära sig att ta ansvar och samtidigt göra en bra insats! Men alla grannar och släktingar kommer att hata oss. Och hon får inte gå runt ensam, så de kommer automatiskt hata MIG som står bakom henne och skäms över vår Tupperware-approach. ”Man måste inte köpa men man är en sopa om man inte gör det! Kom igen bara och gör min åttaåriga lilla tös besviken!”

Man vet ju själv känslan när det knackar på dörren för 18:e gången samma kväll och man möter en exalterad liten knatte med rufsigt hår och mjölkmustasch som säger ”HEEEJ! VILL DU KÖPA MAJBLOMMOR???!” när man öppnar.

Nej, det vill jag faktiskt inte men jag gör det ändå. Jag har redan köpt 100 gånger i dag. Suck. På vägen in och ut från Maxi blir man nästan attackerad av de små aggressiva säljarna. Man skulle kunna tro att de genomgått säljutbildning på Lokaldelen för jag känner igen det nästan onaturliga drivet och kämparglöden i ögonen på dem. Man springer in lite snabbt på Maxi för att köpa en Geisha och både på vägen in och ut får man stå till svars för att man inte vill hjälpa behövande familjer att få glasögon till sina barn. Fan, jag vill ju bara ha min choklad!

Vi satte oss vid köksbordet och Alice organiserade fint i sin gröna väska. Hjälp vad MÅNGA majblommor! Hur tänkte jag när jag fyllde i den där lappen? Jag stoppade ner 90 kronor i växel och sa ”Nu ska vi öva lite Alice! Jag köper en pin och en vanlig. Här får du 100 kronor.” Alice la väskan på bordet och tog upp händerna. Hon tittade frustrerat på sina fingrar och började räkna. ”Seeeextiiii….sjuuuuttiiii….treeeettiii…eller nej. Vänta! Seeeextiiii…” Oh my god. Det här blir en lång kväll! Efter 10 minuter fick jag tillbaka en 20-lapp. Heja Alice. Tur att du inte jobbar på tid. Let’s do this!

Hon inledde med ett besök hos grannarna Torsten och Ingrid och de köpte direkt. En lycklig tös kom springandes hem. Första försäljningen avklarad – nu är vi på g! Sen var det farmors tur och där fick hon 40 kronor i dricks. Fatta! 40 kronor!? Det är två veckopengar! ? En halv månadslön. Bra business det här tydligen. Nästa år tar vi två väskor. Då ska vi dock ge oss ut på cykel och inte med bil. Vi tog en sväng runt i Mellbystrand i går kväll och jag insåg redan efter andra besöket att det var lite pinsamt att smyga runt med bilen i kvarteren när det står MEEKATT över hela sidan. Men heja oss! I dag ska pappas arbetskamrater ställas mot väggen. (Mamma har swish!)

Over and out.