KRÖNIKA: Om stor kärlek på en älskad gård i Halland

ANNONS
|

Himlastormande kärlek må finnas på vita duken. Men tvättäkta kärlek kan också vara två knotiga arbetsmärkta händer vilande i självklar förening på en vit spetsduk.

Detta fick en 27-årig tjej med blonderat hår, stuprörsjeans och ballerinaskor lära sig en sommardag för snart tio år sedan på en gård med en inramning som bara Halland kan erbjuda.På trappan framför det välskötta gamla huset stod två vänliga lantbrukare som hade gått med på att vara ”case” i lokaltidningen och berätta om hur de med hjälp av EU-stöd hade ställt om gården och köpt in en sorts kor – som skribenten i ärlighetens namn höll sig långt ifrån och i dag inte kan säga annat än att de var långhåriga och hade stora horn.

ANNONS

Och vad spelar det för roll. Den här historien handlar om något helt annat.

Det äldre paret på trappan såg välkomnande ut. Självklart kunde de vara med i tidningen om journalisten ville det och självklart hade de dukat fram kaffe.

De slog sig ner i den prydliga soffgruppen i den ljusa salongen. Ett farfarsur tickade hemtrevligt från sitt hörn och släktingarna blickade ut i rummet från gamla svartvita fotografier.

Journalisten började lite stressat fråga om de där kossorna och EU-stödet som hade gjort det möjligt för paret att leva av sitt jordbruk.De svarade på frågorna sakligt men fåordigt. Under hela intervjun satt de där i var sin fåtölj och höll varandra i handen.

Den relativt unga gästen kunde inte låta bli att fastna med blicken på de två grova händerna som vilade i varandra.Kanske att hon tänkte att det inte handlade så mycket om korna som om möjligheten att få fortsätta leva på och av sin gård i en värld som ständigt förändras.

När intervjun var klar tog hon en bild av paret med den vackra gården som fond och den bilden finns etsad i hennes minne, tillsammans med bilden av två knotiga händer i självklar förening, vilande på en vit spetsduk, på ett lackat sidobord i finrummet.

ANNONS

Det här var hennes tolkning av ett kort möte med två personer. Och vad tog hon med sig av det? Jo, tanken om att kärleken – till skillnad från vad konsulter och förståsigpåare försöker tuta i oss i alla andra sammanhang – inte behöver uppnå synergieffekter, omorganiseras, omstruktureras eller effektiviseras. Kärleken bevaras och växer. Och om kärleken har hittat sin plats så ska man göra vad man kan för att behålla den.

ANNONS