KRÖNIKA: Om separationer och den läskiga lilla yogafisen

ANNONS
|

Följ Meekatts blogg här!

Alltså… om den här kroppen var tragisk innan så är det inget mot vad den är nu. Mannen i mitt liv (Elton, fem år) är i vanlig ordning duktig på att påpeka alla fel och brister och det som innan var en ”stor mage och jättebröst” är nu en ”mysig kanelbulledeg som man kan knåda och två långa roliga tomma ballonger”.

Tack Elton. Jag älskar dig också. Men ja, både livet och kroppen förändras ju och jag tackar polismyndigheten i Skåne län som tog både min värdighet och mitt körkort när jag hade lite för bråttom nedför Hallandsåsi början av året.

ANNONS

Detta har resulterat i en massa mil på cykel, något nytt som kallas för kondition och energi, cirka 30 kilo mindre av mig och vissna bröst som numera måste rullas upp och gömmas i behån. Heja mig. Vi ses i vassen i sommar. Jag fick i alla fall tillbaks körkortet igen (tack för det) och är numera vän med farthållaren, så ni behöver inte vara oroliga. Min kriminella bana är avslutad innan jag blir Halmstadbo.

Sommaren kom äntligen och nedräkning pågår i Meekatt Casa. Elton ska fylla sex år (det är det största som hänt någonsin) och det ska kalasas och öppnas presenter.

Varje morgon vaknar Elton och berättar hur många dagar det är kvar till den stora dagen. Att fylla sex är lite magiskt. Man ska nämligen sluta på dagis och efter sommarlovet börjar man i SKOLAN! Fatta grejen! Inga dagisbarn längre. Total lycka för en liten kille. Total ångest för mamman. Alla säger alltid att ”Njut nu, åren går så fort!” men jag brukar inte hålla med. Jag tänker att det är bra att det går fort, för mitt tålamod under småbarnsåren har inte varit det bästa och jag vet inte hur många gånger jag velat sälja både familj och mig själv på Blocket.

ANNONS

Men så plötsligt sitter man där på ”överlämningssamtalet” inför skolstarten med världens bästa dagispersonal och inser att det snart är slut. Elton är SÅ redo för skolan. Men jag då? Jag är inte riktigt redo att säga hejdå till dem som tagit så väl hand om mina två barn i så många år. De viktigaste i barnens liv förutom oss i familjen. ”Tack och hejdå” liksom? Det känns jättekonstigt… att det tar slut.

På tal om ångest så ska jag utsätta mig (och antagligen en hel sal med främlingar) för en utmaning som heter duga. Jag ska nämligen prova på yoga för första gången i mitt liv.

Jag ser det framför mig: 20 böjliga och spänstiga kvinnor leendes med fötterna bakom öronen… och så jag då... kylskåpet som svettas i panik och försöker göra mig osynlig i hörnet längst bak… Nu har jag såklart en massa förutfattade meningar men jag såg ju när Carrie i ”Sex in the City” var på yoga. Hon släppte ju sig!? Jag har googlat yoga hela dagen nu och läser att pruttandet är ett vanligt fenomen inom yoga. Vafan! Fatta förnedringen. Inte nog med att man ska stå på alla fyra och imitera hundar som kissar och parar sig och allt möjligt – man ska dessutom lära sig att fisa i grupp.

ANNONS

Jag är tveksam till om detta är min grej men jag har i alla fall köpt nya yogabyxor så nu får det bära eller brista. Meekatt goes doggystyle. Snälla snälla kropp – fis inte bara!

Over and out.

ANNONS