Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Malin Meekatt Birgersson: KRÖNIKA: Nej tack till trapporna vid Galgberget…

Följ Meekatts blogg här!

Då var jag tillbaka från Mallis och laddad med energi för att ta mig an våren och vardagen. Det är fantastiskt vad lite sol (och en massa drinkar och efterrätter på buffén) kan göra för själen! Men så kommer man hem till ett kallt och regnigt Sverige. Jag börjar tröttna lite på maj månad faktiskt. Var är solen? Var är stranddagarna och var är tjatet från ungarna efter glass? 

Jag antar att det fina vädret väntar in min flytt till Halmstad. Den 1 juni är det dags att säga hej till fina Söder och hejdå till Mellbystrand efter 17 år här. Det är lite vemodigt såklart men det känns helt rätt och jag är så glad att vi äntligen fick tag på en fin lägenhet centralt och bra. 

Jag känner mig redan hemma i stan och nya lägenheten kommer att bli toppen när vi väl fått allting på plats och boat in oss. Nu hoppas jag verkligen att barnen ska trivas också och att vi hittar lite nya lekkompisar. 

Jag har ju min tappra PT som kör hårt med mig och tack vare detta kan jag snart varenda gata och vrå i Halmstad. Jag vet till exempel redan nu att jag hatar trapporna på Galgberget, jag hatar sjukhusbacken och jag hatar verkligen gatorna uppe på Norra Utmarken. Har ni tips på platser jag kan lära mig att tycka om i stället så hör gärna av er, haha. Gärna platser utan skyltar med ”Livsfarligt område”. 

Och ser ni någon som ligger i en backe i fosterställning och gråter – hyperventilerande och svettig så är det bara jag som är ute och ”motionerar” med min galna PT. Bli inte oroliga. Hon säger att det är en helt normal reaktion för en ”sån som jag”, hm. 

I dag regnade det och jag trodde att jag skulle komma undan träningen men då blev det i stället ett benpass inne på gymmet!? Där låg jag som en strandad val inne på mattan och rullade min blekfeta kropp över en tjock tub och stönade högt.

Ibland tror jag faktiskt att hon driver med mig. Hon smygfilmar säkert mig och lägger upp det på Youtube som ”träning for dummies”. Ont har jag i alla fall – överallt. Så någon nytta har det säkert gjort. Jag fortsätter kämpa mot tjejmilen i New York 2018 så det är bara att bita ihop och förnedra sig.

Nu ska jag se om jag kan komma ut ur bilen med mina ömma lår och ta mig in i huset. Här kan jag ju inte sitta hela dagen. I morgon ska jag träna högerarmen i stället. Det är ju fredag och vin- och chipsarmen kommer attgå varm i Meekatt Casa. Tur inte min PT gör spontana hembesök och ser mitt sanna jag. 

Barnen har i vanlig ordning beställt tacos och nu när jag bara har barnen varannan fredag så kan jag inte stå emot deras önskan… även om jag hatar tacos. Så mexikanskt och rödvin får det bli! Resten av helgen hoppas jag att vi kan spendera utomhus – i sol! Kom igen nu maj! 

Over and out.