Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

KRÖNIKA: När mörkret sänker sig är hjälpen nära…

Följ Meekatts blogg här!

Jetlagen har avtagit något och jag har gått från att vara trött på helt fel tider till att vara trött hela tiden…typ. Här kan man ju skylla på hösten men faktum är att hösten är min absolut bästa årstid. Man kan gömma sin blekfeta kropp i stora härliga tröjor, äta choklad och dricka vin hela kvällarna utan att behöva tänka på bikinikroppen. Man kan också laga goda grytor (med vin i) och slippa knapra sommarsallad och annat trams. Jag älskar hösten. Och vin. Sån é jag.

Skolan är i full gång för barnen och jag jobbar på med mitt nästa bokmanus som ska till Norge om en månad. Tiden som blir över ägnas åt renovering. I går fick sig ”tvättstugan from hell” ett ordentligt ansiktslyft och barnen behöver inte längre vara mörkrädda och känna att de bor bredvid platsen där man spelade in en slaktarscen i filmen ”Saw”. Blodrött slitet golv blev ljusgrått och väggarna vita. Nu blev det så fint att det inte längre ser ut som en tvättstuga. Kanske kan göra om det till ett pysselrum? Ett spa? Eller kanske en swingersklubb? Hade kanske livat upp stan lite?

På tal om dåliga idéer och pinsamheter så sammanstrålade jag med min nya trevliga granne häromdagen. Jag och Tina hade tjejkväll och satt i soffan och kollade på film när det plötsligt blev svart i hela huset. ”Åh NEJ! Vafan?! JAG vet inte var propparna sitter?!” Panik utbröt. Jag kom dock på att jag är vuxen och numera ensamstående ”powermorsa” (som kan allting själv) och samlade mig.

Med ficklampa på mobilen smög vi ner i källaren och letade upp väggen med en miljon konstiga proppar och skit på. ”Oj! Du behöver nog dra om elen här!” konstaterade Tina snabbt, haha. Dra om elen verkade dock lite drastiskt. Vi lös lite med mobilen och såg att det var fyra proppar som hade en röd prick i sig. ”Herregud Tina!! FYRA proppar har ju gått! Detta kan inte vara bra??!” Jag pillade lite och hittade en som var skitvarm, drog ut den, brände mig och slängde den på byrån. Där hade vi ju uppenbarligen boven.

Medan Tina stod mörkrädd i hallen och funderade över alla skumma ljud så letade jag proppar i pannrummet och hittade en hel låda full. Bingo! Det var dock fel siffror på dem. Tar man fel brinner säkert hela skiten upp. Suck.

Men hey – mitt emot mig bor en elektriker så jag tågade in och sa ”Hej! Det är jag. Jag bor mitt emot och allt blev svart.”

Två minuter senare kom han till vår räddning med verktygslådan i högsta hugg och bytte ut proppen, berättade att alla röda ploppar betydde att det var 10A och försäkrade mig om att huset inte kommer brinna ner. Tack. Generat fick jag ur mig ett ”Ja, jag säger ju det! Man ska bara använda saker med batterier i så händer inte sånt här!!” Suck Malin. Varför lär jag mig aldrig att vara tyst? Jag syftade på mitt element som stod och torkade färgen i min nymålade tvättstuga. För att släta över min dumma kommentar (eller visa att det bara var ett skämt) sa jag ”Tack snälla för hjälpen, nu kan vi koppla in vibratorn igen!”. Mysigt med tjejkväll… och trevliga grannar.

Over and out.

MEST LÄST