Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

KRÖNIKA: Meekatt goes Los Angeles!

Följ Meekatts blogg här!

En ny termin är i full gång och en liten Elton har avancerat ifrån dagisbarn till ”asastor kille”. I stället för att säga ”Kan du hämta mig tidigt i dag mamma?” säger han ”Snälla, kom inte innan klockan fem!”.

En ny fin fotbollsplan med konstgräs och de där jäkla Pokémonkorten är det som hägrar på Mellbystrandskolan och han går glatt till skolan varje morgon. 

Alice har börjat mellanstadiet och har redan tre härliga lärare som står högt upp på ”människor-vi-tycker-om-listan”. Mammahjärtat slår på i lugn och fin takt och trots att saknaden varannan vecka ibland lamslår mig totalt så känns livet bra just nu. 

Nya huset är fantastiskt och jag har både lärt mig klippa gräs, grilla utan att bränna sönder köttet, byta skarvstycke på stuprören (heja mig?!), arrangera kräftskiva, koppla in internet själv (Förlåt Telias kundsupport för fula ord och dåligt tålamod) och tolv effektiva sätt att döda getingar på. 

Men det som i början lät ”Åh, jag ÄLSKAR mitt fina plommonträd!” i kombination med fina Instagrambilder har nu bytts ut mot könsord och svordomar i kombination med Radar, platt spade och svart sopsäck. I början av augusti frös jag in små fina påsar med tvättade och urkärnade plommonhalvor till paj. Nu ser jag ut som värsta ”Ghostbusters” när jag aggressivt jagar getingar på Videvägen med hårspray och Radar i högsta hugg… för att sedan förpacka dem tillsammans med äckliga plommonlik i bodybags av 125-litersmodellen. Heja mig? Jag kan allt...

Nästa vecka bär det av till Los Angeles med bästa vännen Majsan och på schemat står bland annat ett VIP-besök på Ellen-show (yeyh!!) och ett besök hos Dr. Phil. Nej, min hjärna ska inte ”utredas” – vi sitter i publiken bara. (Även om jag antagligen hade behövt ett par timmars skrynklande efter skilsmässa och skit.)

Jag övar nu för fullt på min kassa engelska (i smyg) och har långa konversationer med mig själv i bilen. I Meekattbilen är jag faktiskt skitbra och pratar flytande amerikanska. Jag sjunger dessutom exakt som Whitney Houston. 

Jaja, jag hoppas att min ”Ola-Conny-dialekt” ska duga i Hollywood. Jag tänker att efter ett (eller fyra) glas vin så kommer amerikanskan flyta på fint och min marknadsföring av ”Let mommy poop in peace”-boken kommer gå som en dans. Även mammor i USA har väl problem med tjatiga ungar i kombination med toalettbesök?

”Aj äm a writer fråm Swiiden änd I have ritten a little book abaut mothers right to take a shit alone!”…typ? Det borde väl få Ellen DeGeneres sugen på en kopia? Om inte annat så skickar hon kanske tillbaks mig till Dr. Phil för ett par gratistimmar i heta stolen där jag kan berätta ”about my ganska tragiska skilsmässoliv, den mindre tragiska new love of my life och my shitty book!”.

Så wish me luck! Ha en bra helg! 

Over and out.

MEST LÄST