Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

KRÖNIKA: Maxade äventyr och stjärnglans i änglarnas stad

Följ Meekatts blogg här!

Hello again regniga Halmstad! Då var jag tillbaka på ”himmaplan” efter åtta dagar i ett fantastiskt Los Angeles. Jag klarade mig förvånansvärt bra med min ”Ola-Conny-engelska”, har upplevt saker så det räcker för en hel livstid och jag var en kung (!) på de åttafiliga motorvägarna. Heja mig? (Jag fick dock tre motorstopp på vägen hem från Laholm i går då jag glömde den där lilla detaljen att man faktiskt måste växla Meekattbilen. Och att man inte ska bromsa med höger fot. Skitbil.) 

LA bjöd på 30–35-gradig värme hela veckan, så sommaren som uteblev här hemma har jag fått igen med råge. Jag hann dock inte mer än landa i änglarnas stad förrän jag fick urinvägsinfektion, antibiotika och därmed även solförbud. Så jobbar jag. Men det var bara bra då ingen tid slösades bort på att ligga vid poolen och dagarna maxades i stället med härliga äventyr.

Tre saker är nu checkade ifrån min ”Bucket List” (= saker jag ska göra innan jag dör): Komma nära Hollywoodskylten, stå på Bette Midlers stjärna på Hollywood Boulevard och se The Ellen Show live. Förutom det har jag hunnit se nästan allt man kan i Los Angeles, slickat Bruce Willis på kinden, varit på två inspelningar av Dr. Phil, åkt bergochdalbana på Universal Studios och varit med på amerikansk tv. Jag har hamnat på Heidi Klums Instagram, gått på piren i Santa Monica, suttit i ”Vänner-soffan” och vinkat på gänget i ”Shameless” mitt under inspelning – samt fått en kram av Michael Jackson. Ja, nu vet jag ju att han är död men jag blev pinsamt starstruck och fick ur mig ett ”Wow!! Majj sann is NÅT gonna BELIIIV diss!” när jag sprang på honom i Hollywood. Så snabbt kan man gå ifrån walk of fame till ”walk of shame”. Men sån é jag!

Jag vrålade högt när jag såg Hollywoodskylten för första gången, fick handsvett när jag kom nära Ellen DeGeneres och tvingade stackars Majsan att fota mig ÖVERALLT. ”Titta Majsan!! En amerikansk buss!! Titta Majsan!! En amerikansk polis!! Titta Majsan!! En AMERIKAAAN!!” Jag vet, jag behöver komma ut i världen lite mer. Allting imponerade på mig. (Ni kan ju bara föreställa er hur jag betedde mig inne på Madame Tussauds. De hysteriskt kameraälskande japanerna fotade mig och Majsan i stället för vaxdockorna till slut.)

Jag har kört bil på Rodeo- och Mulholland Drive i jakt på kändisar, lekt Desperat hemmafru och provat alldeles för tighta Ralph Lauren-klänningar klockan tolv på nätterna (Majsan och jag i samma provhytt – övertrötta och fnittriga).

Men som alltid är det fantastiskt skönt att komma hem. Man saknar de man älskar, sitt morgonkaffe, att få bajsa på sin egen toalett och chokladgömman i skafferiet. Bloggen är full med bilder och hjärnan är överladdad med inspiration. Min engelska översättning av bajsboken är i gång och nu är förberedelserna på plats gjorda, så inom en överskådlig framtid ska ännu en punkt checkas av på min Bucket List. Därmed ska mammorna i USA förhoppningsvis få tillfälle att ”Poop in peace”. Yeyh! 

Nu ska 60 kilos packning och ca 2 700 bilder gås igenom och jag ska plåga alla jag känner med bildvisning. Kör det ihop sig ekonomiskt kan jag ju alltid öppna en märkesoutlet här på Furet med alla fina kläder som fick följa med hem. 

Men först – en helg på spa och ett 50-årsfirande i Stockholm tillsammans med kärleken i mitt liv. Life is good. Även här hemma i regniga Sweden!

Over and out. 

MEST LÄST