Då var det officiellt vår och vi har ställt om våra klockor till sommartid och jag har återigen backat badrumsvågen tio kilo för ”sommarvikt”. Nu är vi på gång, eller hur? Jag fortsätter min cykelkarriär och är nu så pass uppvärmd att jag gått till gymmet och skaffat mig en PT. (Ja, det är sant.) Bara att säga orden känns skitbra. Lite vuxet liksom. Nästan som att skryta om att man förtidsdeklarerat eller skaffat sig en tandvårdsförsäkring. Sånt som ”riktiga vuxna” gör. Tyvärr ville min PT varken dricka vin eller kolla på Dicte tillsammans med mig så vår första date blev något ansträngd. Men vi ska nog kunna mötas på mitten här under våren. Det måste ju vara på bådas villkor? Man betalar trots allt dyra pengar för umgänget och ska jag bara bli svettig och utskälld så gör jag faktiskt slut.
Läs även:Malin Meekatt Birgersson är tillbaka efter separationen
På tal om pengar så tappade Elton sin första tand i veckan och lyckan som uppstår i det ögonblicket är nästan obeskrivlig. När man har barnen varannan vecka är det magiskt när man får vara med och dela de där viktigaste ögonblicken. Den gluggen var mer efterlängtad än födelsedagen och sommar. I natt hade Tandfen tittat förbi och tydligen har hon börjat med sedlar nu. Bra business det där. Jag minns när Alice började tappa tänder. Det var en intensiv period med många timmars nattligt letande i soffor och byxfickor efter guldpengar. Jag ska ta ett snack med Tandfen nästa gång och tipsa henne om Swish. Meddelandet som dyker upp ”Elton 20 kronor, incisiver 42. Grattis”. Fatta, så praktiskt!
Tandlossning, svett & bostadsbrist sammanfattar alltså veckan. Men jag får åtminstone vara glad att vi går mot varmare tider med tanke på att ”staden med tre hjärtan” verkar helt omöjlig att få lägenhet i och jag börjar överväga att slå upp ett tält i Norre katts park till mig och mina två hjärtan. Det kan ju i och för sig bli riktigt mysigt om vi får en fin sommar. Efter flera års sommarcampande har man hunnit uppgradera sig och vårt 40 kvadratmeter stora tält med fem rum och walk in-closet skulle till och med få HFAB:s 120 år långa kösystem att vackla. Jag kan ju börja hyra ut rum och gå plus här!
Jag lägger numera nästan all min vakna tid påatt leta boende och fylla i formulär och annonsera på alla möjliga hemsidor. Snart vet jag inte vad jag sökt och inte sökt – men om det hela resulterar i tak över huvudet i Halmstad så blir jag lycklig.
Jag har lärt mig att jag måste vara mer aggressiv i mitt sökande. Man ska ringa… minst tre gånger… om dagen. Man ska se till att de kommer ihåg en (brukar lyckas med det!) och man ska göra ett bra intryck (här fallerar det något). Att fylla i att man ”tänker skaffa en kamel” under ”har du husdjur?” är inte att lämna ett bra intryck. Note to self: Prata inte i telefon och tramsa samtidigt som du fyller i viktiga formulär på datorn. Och nej, jag ska inte skaffa en kamel. Det är liksom redan cirkusvarning på mig med Meekattbilen och tältet i parken. Wish me luck?
Over and out.
