Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Cecilia Werner: KÅSERI: Med vänlig hälsning: Det tyska folket

Alltså, kan vi prata om världsläget?

Jag vet att jag är lite sen på bollen, men det är först nu jag orkar tänka på det.

Det känns helt enkelt inte så kul: Trump i USA, Putin i Ryssland, Sverigedemokrater i Sverige och allsköns högerpopulistiska partier i Europa.

”Men hej 1932, kul att träffa dig igen!”, liksom.

Jag försöker pigga upp mig, jag lovar. Tänker att tiderna alltid är katastrofala – för dem som är mitt i. Ta år 1980 till exempel. Ronald Reagan valdes till president. Världen var i CHOCK. En avdankad och stridsglad skådis som president!!

Men världen överlevde då och gör det kanske nu med, tänker jag.

Så slår man på tv och får se Trump meddela att han utsett James Mattis till försvarsminister, mannen med det charmiga smeknamnet ”Mad Dog”. En man som 2004 bombade oskyldiga bröllopsgäster i Mukareeb i Irak och året därpå sagt att ”det är kul att skjuta vissa människor”.

Plötsligt framstår Reagan som sansad, humanistisk, bildad och nyanserad.

Inte blir det bättre av att läsa om en undersökning som visar att allt fler unga människor kan tänka sig diktatur och tycker att det där med demokrati inte är så viktigt.

Deppen slår till igen.

Bästa, bästa saken såg jag på Instagram före valet. Det var en hälsning till amerikanska folket och fritt översatt från engelska låter den ungefär så här:

”Kära amerikaner!

Kör på, rösta på den gapiga mannen som hatar minoriteter, som hotar att sätta sina motståndare i fängelse, som skiter i demokrati och som påstår att han kan fixa allting.

Vad skulle kunna gå fel?

Lycka till!

Med vänlig hälsning: Det tyska folket.

#beentheredonethat”.

Inte för att det hjälpte.

Min väninna säger att hon känner sig så ej i samklang med det rådande samhällsklimatet att hon har kopplat ned. Lyssnar inte på nyheter, diskuterar inte politik och koncentrerar sig på viktiga saker. Som att plocka bär eller göra egen surkål.

Det är en lockande väg att gå. Jag känner att jag är redan halvvägs där. Den gnagande frågan är ju hur det blir om alla slutar bry sig, för att de inte orkar.

Jag bestämmer mig för att förtränga den frågan och sätta en lussedeg i stället.