Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Cecilia Werner: KÅSERI: Lyckad sexresa gav resultat – det blir minst fem...

Som vi har velat! Är hon? Är hon inte? Ser hon inte lite mildare ut? Sover hon inte lite mer? Jo, hon är det. Nej, det är hon inte. Men jo!  Sexresan söderut gav resultat! Vår hund är superpreggo.

Jag trodde verkligen inte att detta skulle påverka mig särskilt mycket. Hela projektet ”Få-Daisy-Gravid” har ju drivits av Pelle och min man. Jag lägger mig inte i, har jag deklamerat. Men nu. När min lilla vovse-pofs ligger och flämtar med sin trinda mage blir jag alldeles till mig. Detsamma gäller min dotter – som i vanliga fall har ytterst svala känslor för Daisy. Nu ligger vi båda på golvet och jollrar med valparna i magen. Minst fem, säger veterinären. Minst fem.

Vi får uppmuntrande historier från omvärlden. Som vännen som berättar om när han var liten och familjen hade sju labradorvalpar som ytterst o-rumsrena sprang omkring i hela huset och gnagde på allt. Jag börjar inse att vårt redan stökiga hem kommer nå oanade nivåer av kaos. Å andra sidan borde vår mentala hälsa vara på topp i sommar!

I USA finns det högskolor där eleverna får välja avstressande aktiviteter innan en viktig tenta. En del skolor erbjuder valprum. (Jag har sett det på Youtube så det måste vara sant.) Studenten får lägga sig raklång på golvet och gosa med en hel flock med ulliga, gulliga valpar. Resultat: Endorfiner frigörs, blodtrycket sänks och själen ler.

Min man börjar dock se lite pressad ut. Han hade någon vag idé om att valpning var lika okomplicerat som när en höna lägger ägg.

Nu har han läst på, för att inte tala om Pelle som kan valpningens tre stadier på sina fem fingrar. Vi ska ha kokt vatten, rena trasor, sax och snöre redo, förklarar han. Jösses. Det låter som en förlossning i 1800-talstorpet. Men valplådan är färdig i alla fall. Stor och fin och vadderad med vaxduk och filtar. Den blev så mysig att Pelle flyttade in med kudde, pennor och ritbok.

Och Daisy flämtar och flämtar. De långa promenaderna och blivit stillsamma vandringar runt kvarteret. När hon ligger platt fall på golvet och vägrar flytta sig minns jag mina egna graviditeter. Jag ser vad hon tänker: Den här ställningen är inte skön men det är för jobbigt att vända sig så jag ligger kvar.

I dag är det tio dagar kvar. Jag har köpt speciella valphalsband. Jag vet att jag kommer gråta när de kommer. Jag ska ju bli mormor!