Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Malin Rockström. Bild: Annika Karlbom
Malin Rockström. Bild: Annika Karlbom

Malin Rockström: Är det fastställt hur mycket lidande tänder orsakar?

”Mamma, vilken är din favorittand? Min är den här lösa framtanden!” sade min son en dag.

Det är mycket tänder hemma hos oss nu. Väntan på tänder som aldrig lossnar, hundra miljoner tänder som ska borstas under våldsamma protester två gånger om dagen och tänder som gör den här morsan till en lättirriterad surkärring. Jag har ingen favorittand, men jag har definitivt en tand jag avskyr. Inte är det incisiver och inte heller caniner, premolarer eller molarer. De fungerar bra, tackar som frågar, men vi har ett jävelskap till i matluckan – visdomständer.

Hur mycket använder ni era visdomständer? Skulle ni säga att det är en go grej att ha, ett bra verktyg att ta till när det ska tuggas och sånt? Jag hävdar bestämt att visdomständer är lika onödigt som blindtarmen, och för att spara på onödigt lidande borde det införas gratis utdragning av dem så fort de sticker upp sin vassa krona genom tandköttet.

För tio år sedan drog jag ut en visdomstand som hade plågat mig av och till i flera år. Jag gick till flera tandläkare och alla sade att det inte var något fel på den. Till slut hittade jag rätt tandis.

”Oj, den här röntgenbilden visar att tanden är formad som ett L och roten klämmer på rötterna till tänderna bredvid!” Den blev utdragen. Veckorna efter att tanden hamnat på smedbacken var inte jätteroliga, men pö om pö blev käften återställd och när läkningen var klar var den bättre än någonsin.

Tyvärr drog tandläkaren inte alla fyra samtidigt i förebyggande syfte, så nu är vi där igen. En visdomstand som i perioder växer och krånglar.

Men ”Det är inget fel på den. Du kan ju borsta lite extra noggrant på den.”

Det finns ju en lösning på mitt problem. Det är inte som en reumatisk sjukdom som jag måste leva med. Det är en tand. Som jag inte kan använda eftersom den sitter så gott som nere i halsen. Vad ska jag spara på den för? Är det mycket visdom som kommer gå mig förlorad om jag får den utdragen? Kan det vara så att jag på grund av att jag dragit ut en likadan tand redan blivit lite dummare och lite mindre vis? Så pass att tandens syfte liksom övergår mitt förstånd?

”Hade du bara haft alla tänder kvar så hade du inom sinom tid förstått hur du ska använda den.”

Jag tycker att det är totalt bortkastat liv att gå runt och ha ont i onödan. Om min huvudvärk försvinner när jag tar två Panodil, då gör jag det. Om jag kommer sluta att ha ont i fingret om jag drar ut stickan, då gör jag det. Om jag har ont i en tand som endast sitter i min mun för att Gud hade en näve bissar över när han pusslade ihop allt, då vill jag ta bort den.

Nu är det ju inte bara att ”ta bort den”. Det är billigare att ha ont och vara sur än att gå till tandläkaren och jag ryser av tanken på flytande föda och toksmärta. Jag vet att jag inte är ensam om kampen mot puckotänder, se er omkring. Jag garanterar att visdomstandvärk gör att folk knuffas i köer, slåss på Gekås parkering och skriver riktigt otrevliga mejl. Höj skatten, inför fri tandvård! Roten till allt ont sitter förmodligen fast i en visdomstand.