Åldersgräns är hopplöst, tycker jag.
Och med det syftar jag givetvis inte på gränserna som är givna för inköp på Systembolaget eller för att handla tobaksvaror. Nej, jag syftar på dessa osynliga hinder av tvetydighet som är uppsatta för att komma in på uteställen, gå på konsert eller ta del av vissa andra event.
Ett stort irritationsmoment i det här med åldersgränser är givetvis att det är upp till arrangören och dess nyckfulla instruktioner till vakterna om vem som har rätt att komma eller inte komma in, och då ibland helt oavsett ålder.
Klassiskt i ”mitt” tjejgäng, årgång sent 1980-tal, är minnet av en peppig förfest som slutade med ett nej i dörren till en av Halmstadsklubbarna. Hänvisning gjordes till just åldersgränsen som var satt till 27+. Det var dock inga problem när det, bara sekunden efter, slank in en pangbrud född senare än 1990.
Inte sällan krossas stämningen av denna typ av rådande ”regler”.
Personligen har jag aldrig ”lidit” av åldersgränser. Alltså, jag inte känt mig hång på att komma in på ställen innan jag haft utsatt ålder inne, men jag märker – som nyss 25 fyllda – att mitt åldersöverskridande umgänge (yngsta yngre än 20 år, äldsta 32) ofta blir lidande av att vi senare under festkvällar måste splittras eftersom det är svårt att hitta ställen där vi gemensamt faktiskt FÅR komma in, för att tillbringa vår tid OCH spendera våra pengar på.
Åldersgränserna känns som ett sätt för krogarna att slippa arbeta för sin positionering på marknaden.
Låt oss leka med tanken att alla uteställen hade leg 20 i dörren, samma gräns som på Systemet alltså. Kriteriet kunde då vara att oavsett om du är äldre än 20 år, men minst 20, och dräglig så kommer du in, om det inte är fullt. I tanken spelar det då ingen roll om ett festfolk på tio personer består av mestadels yngre killar och några äldre tjejer.
Finns det sedan en nöjesarrangör som prompt vill ha ett visst klientel i sin publik, då kunde det väl vara upp till denna att med musik, inredning, prissättning i entré och bar, utbud i menyn och öppettider locka ”sin” aktuella målgrupp?
Denna min tes kan bemötas med diverse motargument. Ofta mynnar dialogen ut i att yngre personer inte bränner lika mycket pengar eller att det är den kategori som per automatik bidrar till en stökig atmosfär, men återigen – jag har väldigt svårt att se 20-åringar rulta in i en soft loungemiljö och ställa till med drullefasoner. Och skulle så vara fallet är det väl just där vakten fyller sin funktion i att tillrättavisa eller kasta ut?
Ålderssegmenteringen – och segregeringen i samhället i övrigt har ju blivit allt mer diffus. Nu har farmödrar superkoll på barnbarnens utveckling via Instagram, medarbetare ur olika åldrar kan tillsammans njuta av en ”after work” efter arbetsveckan och framför allt är de unga i dag inte som de unga var för 40 år sedan och 50-åriga kvinnor och män är inte längre per automatik synonyma med orden ”tant och gubbe”.
Om sedan argumentet är det där med att det måste vara en viss ålder i dörren för att tjäna mest pengar, tja då kan jag inte bemöta det på annat sätt än att om jag trivs på ett ställe och får vara där med de personer jag själv önskar då bränner jag inte bara mer pengar.
Nej, jag ser dessutom till att återkomma, både en och flera gånger. Säkert med ännu fler vänner – och allra helst delar jag dem med min mamma eller lillasyster.
