Kort om bakgrunden: VAR infördes och användes flitigt under förra årets fotbolls-VM i Ryssland. Ett videogranskningssystem som tidigare hade implementerats och testats i italienska Serie A och tyska Bundesliga. Med bravur, enligt vissa. Men frågan jag ställer mig som ex-fotbollsspelare på elitnivå i lägre divisioner – är detta rätt väg att gå för svensk och internationell fotboll?
Vid situationer som vid första ögonkastet kan ses som oklara eller tvetydliga, som kan påverka en matchbild i en helt ny och i många aspekter orättvis riktning, stöds argumentationen om videogranskning. Som när argentinaren Diego Maradona under VM 1986 lyckades nicka in bollen förbi den engelska keepern Peter Shilton, ett mål som senare visade sig vara regelvidrigt efter att Maradona i själva verket boxat läderkulan med handen. Guds hand, som han själv sa under presskonferensen.
Vid dessa tillfällen önskas det för stunden att någon ur domarbasen hade vinkat med en flagga och dömt bort målet. Att fusk blir ogiltigförklarat och att rättvisa skipas. Men…
Jag ser orosmoment i den nya tekniken. Jag ser och hör argumentationen samt fördelarna, men är vi medvetna om det finstilta som medföljer kontraktet? Förutom den ekonomiska biten där ett videogranskningssystem knappast är gratis, äventyras vår upplevelse av fotbollstittandet som vi är vana vid:
– Nej, men klart det är straff!
– Har du tappat glasögonen i superlim eller? Om det där var straff borde vi haft frispark i första halvlek!?
För mig är det här är en del av sporten. Diskussionerna med vänner och rivaler, det jag som åskådare ser och det domaren oftast inte ser, samt de avgörande situationerna som grundar sig i domarens erfarenhet och (faktiska) synvinkel. Den spontana känslan att hurra vid ett mål och inte avvakta för att se om en det kan bli en videogranskning. Misstag är en del av sporten, liksom i livet.
”Misstag är en del av sporten, liksom i livet.”
VAR har inte lanserats i Allsvenskan än, men de engelska klubbarna har röstat för ett genomförande inför säsongen 2019-2020.
Det finns dock en sätt att nå en kompromiss mellan att behålla spontaniteten i fotbollen och minska risken för matchavgörande felbeslut: en så kallad goal line-kamera, en kamera där man kan se om bollen var över mållinjen eller inte och som också användes under VM förra året.
Jag är dock inte främmande för förändring. Det kan visa sig att VAR blir en succé för fotbollen i de högre divisionerna, när det har blivit normaliserat. Men, jag anser att huvuddomarens bedömning under match är en viktig del av sporten; det hen ser i stundens hetta. Vare sig det blir rätt eller fel skapas fotbollshistoria – likt Maradonas ”Guds hand”.
