Kanske har du själv, eller någon som du känner, blivit sjuk, eller har behövt stanna hemma i karantän av andra orsaker. Kanske har någon förlorat jobbet eller sitt livsverk på grund av denna pandemi. Och jag känner extra med er som har förlorat någon i covid-19.
Min egen tillvaro vändes också upp och ned för någon månad sedan, när den andra vågen svepte över vårt land med full kraft. Från att ha varit beredd på att äntligen få bryta min nio månader långa permittering, blev både jag och min man fortsatt korttidspermitterade med allt vad det innebär. Men, jag är såklart oändligt tacksam att jag trots allt har kvar mitt jobb. Och både jag och min familj har hållit oss friska hela hösten. Det gäller att se det positiva i det hela – även om jag innerst inne vill kräkas på hela situationen. Men jag tror man måste få tillåta sig att få vara lite deppig ibland också, bara man inte fastnar i känslan.
Givetvis har denna situation även påverkat min familj på det sociala planet, och flera middagar med vänner har bokats av. Weekendresor har skjutits på framtiden. Festligheter som är så viktiga, speciellt den här årstiden. Men vi gör som Löfven säger åt oss och ställer in. Tack och lov har vi ju varandra här hemma, och vi är bra på att göra det bästa av situationen. För någon vecka sedan, till exempel, bjöd min man mig på dejt ute i trädgården på kvällen. En vanlig torsdagskväll hade han dukat upp till middag med ärtsoppa, punsch och pannkakor, med filtar och tända marschaller omkring oss. Otroligt mysigt, och lite knasigt – precis vad man behöver nu. Nöden är uppfinningarnas moder sägs ju, och nu behöver vi tänka till lite extra.
Jag har en familj som jag bor med, men det finns så många andra, som i detta läge vi befinner oss i, tillbringar mycket tid ensamma. Kanske har de inte ens ett jobb att gå till. Dessa människor lider jag med just nu. Min mamma lever själv, men är lika kreativ och initiativrik som jag. Hon har hittat sina lösningar på att vara social även i coronatider. Mamma och hennes vänner har digitala tjejträffar, där de ses och pratar i flera timmar. Och en bekant till mig tog en drink efter jobbet med sina grannar – påpälsade ute på gatan, och naturligtvis på behörigt avstånd från varandra. Så uppskattat av alla, och ger kraft att orka hålla i och hålla ut. Ibland behöver man inte ställa in helt – bara tänka om.
Och nu måste vi göra just så. Vi behöver hjälpas åt att komma ur den här pandemin för att kunna leva som vanligt snart. Gör det bästa av situationen, hitta dina ljusglimtar som får dig att orka lite till. Snart blir det bättre. Var rädd om dig.
