Jag vet inte exakt vad jag håller på med och det är faktiskt väldigt befriande. Förutom bara grejen att ha en trädgård så fanns det några höjdpunkter och väldigt många lärdomar.
Vi lyckades laga vårt trasiga lilla växthus. Det saknade dörr när vi flyttade hit och taket blåste sönder i en av vårvinterns alla stormar. Jag efterlyste dörr i diverse Facebookgrupper och till slut fick jag napp! Dörren hämtades i Falkenbergs kommun och i Halmstad fick jag fatt i rätt kanalplast. Tack Halland för gott samarbete!
I växthuset flyttade diverse plantor in, men det som verkligen frodades var gurka. Vi skördade runt 40 slanggurkor innan säsongen var över. Vilken rikedom att kunna ge gurkälskande barn så mycket gurka att de föräter sig. Vi sparade dessutom in en halv månadslön som vi normalt hade köpt gurka för mellan juni och september.
Tidigt i våras började jag att gräva ett land. Universums största, kändes det som i min kropp. När allt jag sått i våra fönster blivit utplanterat, visade det sig ganska snart att det var ett pyttelitet land. Det såg så fisigt ut när allt var nere i jorden och plötsligt svämmade det över av dahlior, bönor, zucchini, luktärter, potatis och resten har jag glömt. Är det syndigt att frossa i växtlighet? I så fall ligger jag på minuspoäng nu.
Det känns som att jag födde hundratals barn i somras. Jag förde varsamt ned små frön i min externa livmoder, även kallad jord, och upp kom mina gröna ungar. Ganska många ungar dog tyvärr. Tomaterna ville inte leva och de som ville leva frös ihjäl i växthuset en natt i maj när frostdjävulen strök förbi. Nu kändes liknelsen med barn inte helt bra längre, men men.
Nu börjar det alltså om. I mellandagarna inventerade jag mina fröer och nu är jag i färd med att beställa mina första nya fröpåsar. I januari gör jag mina första sådder och sen kommer det att rulla på.
Trädgården har varit min räddning under det konstiga året som gått. Hela familjen har såklart njutit av vårt eget utomhus, men det har också haft sina baksidor. En sommarkväll när jag satt med sonen Bertil vid köksbordet utbrast han:
”Mamma, kan du aldrig vara ren?!”
Han blängde på mina solkiga nagelband som jag kontinuerligt marinerat i jord och gödsel det senaste halvåret.
”Det blir så nu när jag jobbar så mycket ute.” svarade jag och skämdes lite eftersom en moders uppgift är att tjata på sina barn om vikten av att tvätta händerna i dessa tider.
”Jaha, men du får inte röra mig när du är smutsig, och SLICKA INTE på dina fingrar! Du kommer att få mask i magen!”
Det må vara hänt, men lite kli i rumpan är ingenting när det prunkar i min trädgård, baby.
