Stackars barn, haha. När misären lämnar huset känner man sig så lycklig över att faktiskt ha överlevt att man skulle kunna springa ett varv runt kvarteret naken. Smal känner man sig också! Jag åtgärdade dock den känslan med en semla och behöll kläderna på hela vägen ner till stan…och hem.
Bara ett par dagar efter min dödsångest i badrummet kom nästa överraskning. Elton skulle lära sin storasyster lite ”coola moves” vilket resulterade i ett högerben gipsat ifrån tårna till knät och kryckor. Fantastiskt.
Nu tog det tre dagar innan den här mamman tog smärtan på allvar men vi fick snabb och bra hjälp både på vårdcentralen, röntgen och akuten. Elton var dock jättebesviken på bristen på drama på akuten efter att ha sett alla avsnitt av ”På liv och död”. Här satt folk med…halsfluss.
Men han piggade upp de andra väntande patienterna med att göra armhävningar, stå i plankan, blåsa upp plasthandskar till ballonger och ännu mer coola moves i väntrummet. Akuten borde anställa honom!
Det var verkligen ingen munter samling vi anlände till. En del hade väntat i åtta timmar och i bilen hem frågade Elton ”Mamma, varför satt det en massa människor där som inte ens var så sjuka? Varför går inte de till en vanlig doktor i stället om de inte rinner blod och sånt coolt?”. Klokt barn det där, haha.
Nu ser vi framåt och lämnar sjukstuga och övriga prövningar bakom oss. Alice är stolt över sitt gips och alla kompisars fina autografer, Elton har bytt karriärsriktning från läkare till stuntman (mer spänning på jobbet!) och nya kärleken i mitt liv har testats till sin yttersta gräns.
Har man delat en maginfluensa så har man delat ALLT och därmed ser framtiden väldigt ljus ut för oss!
Over and out.
