Från döden på isen till drömmar av fint siden

ANNONS
|

Först åker jag med en väninna till Gränna.

På Andréemuseet är det typ vi och … vi. Och damen i kassan som nitiskt sätter små klistermärken på våra tröjor, så att hon kan se att just vi har betalat inträde.

Här, i Gränna, finns resterna av Andrées stolta ballongfärd. Eller det som skulle bli den stolta ballongfärden. Efter att ha kraschat med ballongen efter tre dagar slet han och hans två medresenärer i tre månader på packisen under fruktansvärda umbäranden.

Själv konstaterade han i sann 1800-talsanda i sin dagbok: Vår situation är ej synnerligen god.

Till sist kom de fram till Vitön och efter några dagar var alla döda.

ANNONS

30 år senare hittades resterna av expeditionen av en slump.

På Andrémuseet viner polarvinden i högtalaren medan vi går och tittar på montrarna med de hjärtskärande resterna från Vitön. Kastruller, blå yllejackor, en klen släde. Naglarna som hittades i en vante är dock utlånade till något forskningsprojekt.

Men starkast av allt är ändå fotografierna: Ett litet tält, en skjuten isbjörn, is och himmel i en oändlig hopplöshet. Det suger i maggropen.

Två veckor senare åker jag till Tjolöholm med en annan väninna. Vi tittar på en utställning med kläder som använts vid inspelningarna av Jane Austen-filmer.

Nu är det 1800-tal och överklass i södra England. Det är bahytter och empireklänningar och infällda spetsar och så vackert att man bara suckar.

Det är väldigt långt från diarré och dödsångest på isen.

Ett plagg rörde jag vid.

I smyg!

Det var en enkel mansskjorta i linne – närmare bestämt Mr. Darcys skjorta i BBC-serien "Stolthet och fördom". Alltså skjortan Mr. Darcy har på sig när han badar i dammen.

Jag behöver inte säga mer. Ni som förstår förstår.

Vad har jag då lärt mig av dessa två små bildningsresor?

Jo, att detta att resa iväg med en god vän är så enormt trevligt och något jag kan göra mer nu när mina barn börjar bli stora. En början på min gyllene medelålder!

ANNONS

Och att det är nyttigt för ens mentala mående att besöka Andréemuseet. För, som jag och min väninna konstaterar, i jämförelse med att vara fast på Vitön är vår situation alltid synnerligen god.

ANNONS