Malin Rockström.
Malin Rockström.

Det enda som hände var att jag blev lite täppt i näsan

Ju mer jag tänker på det landar jag i det. Mitt enda riktiga intresse är svampplockning. Att plocka svamp i skogen är det enda jag tycker är kul, men jag kan inte påstå att jag är vildmarkstypen direkt.

ANNONS
|

Jag är inte personen som packar ihop tält, tändstål och stormkök, drar på mig vandringskängor och försvinner ut i skogen så fort jag får chansen. Som ska hålla på och utmana mig själv, kämpa och överleva. Nej jag är ingen person som kittar mig till tänderna i överlevnadsutrustning.

Jag behöver inget sådant – jag är ett troll. När svamparna viskar mitt namn så kommer jag. Om jag råkar sitta i en bil på väg till en fest när svampen kallar, då stannar jag och kliver ut i spenaten oavsett skodon, oavsett om min jacka andas eller ej. Det, mina vänner, är väl överlevnad om nåt?

ANNONS

Att inte vara förberedd är den ultimata utmaningen. Vill man maxa upplevelsen ytterligare ska man helt och hållet sluta kolla väderrapporterna så att man inte har en aning om annalkande farliga stormar och istider. De finns dock de som hävdar motsatsen.

Häromveckan hade vi kickoff i Borås med mitt jobb. Det enda jag med säkerhet vet med mitt jobb och mina kollegor är att precis vad som helst kan hända, när som helst. Jag älskar det. Höstens kickoff inleddes med flera intressanta föreläsare, varav en var Renata Chlumska. Renata har gjort massa äventyrliga och utmanande expeditioner. Höga berg och djupa dalar. Hon berättade om när hon paddlade kajak och cyklade runt hela USA, och att hon förberedde expeditionen i fem år innan hon gav sig iväg. Allt gick bra tack vare förberedelserna.

Jag blev så himla inspirerad, så taggad på att liksom äventyra lite, planera. Göra något fysiskt. Svettas och kämpa. Något kul som inte innefattar svamp. När föreläsningen var slut slog min önskan in. Vi skulle paddla kajak med Renata. Kajakerna väntade utanför. Då ville jag gå hem. Jag försökte framkalla kräkning eller migrän, men det enda som hände var att jag blev lite lite täppt i näsan på grund av att jag spände mig.

ANNONS

Rätt som det var vaknade mitt inre troll och påminde mig om min sanna natur. Jag är ju en fantastisk paddlare! Jag har ju paddlat och rott sedan jag var ett trollyngel! Dessutom finns det ingen söder om Glafsfjorden som simmar så bra som jag gör. Och som om inte det vore nog, så är jag ju känd för att flyta bättre än kork!

Uppfylld av självförtroende satte jag mig i kajaken och paddlade ut i Viskan. Vilken känsla! Fastän vi var ett helt gäng kändes det som att jag ensam tog mig fram längs farliga sträckor ingen människa någonsin paddlat förut. Jag duckade under broar, vinkade till barn som ingen människa någonsin vinkat till tidigare. Hade jag hittat svamp längs med strandkanten hade upplevelsen varit komplett. Men det är väl så det är när man är upptäcktsresande, man slutar aldrig att söka efter kicken och efter en bättre utmaning. Och det är sådan jag är nu. Jag måste maxa svampupplevelsen. Så till helgen tänker jag plocka, rensa och tillaga svampen iförd ögonbindel. Det kan bli riktigt spännande!

ANNONS