Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Härligt hemma. Karin Olofsdotter är Sveriges ambassadör i Ungern. Trots att hon är van vid att leva långt hemifrån så är hon väldigt hemmakär. ”I Halmstad finns allting”, säger hon.

Karin Olofsdotter älskar sitt uppdrag

Karin Olofsdotter är Sveriges ambassadör i Ungern. Uppdraget fick hon efter många år av hårt arbete på resande fot. Det hon uppskattar mest med sitt jobb i dag är möjligheten att träffa människor med unika erfarenheter.

HP möter...

...Karin Olofsdotter, Sveriges ambassadör i Ungern.

Internationella erfarenheter kom tidigt in i Karin Olofsdotters liv. Från början var det charterresor med föräldrarna, som var småföretagare. I 14-årsåldern åkte hon till Östeuropa med CISV.

– Det var lite som scouterna, fast inriktat på fredsarbete, säger Karin Olofsdotter, som just nu semestrar hemma i Frösakull.

Efter ettan i gymnasiet åkte hon som utbytesstudent till New Jersey och efter trean bar det av till Nya Zeeland. Där tänkte Karin att hon skulle jobba men när hon kom fram visade sig läget vara mer invecklat.

– Jag trodde att jag hade ett jobb på ett hotell men det visade sig att jag saknade arbetstillstånd. Det hade inte gått upp för mig att jag reste ensam. Jag var helt skräckslagen när jag insåg att jag inte kände någon där.

Ett brev hon hade med sig till några bekanta blev en räddning.

– I brevet stod det: ”Det här är min vän Karin, ta hand om henne.” Till slut fick jag bo hos dem och tvätta fönster på en bar. Jag tyckte det var jättekul, minns Karin Olofsdotter med ett leende.

Hennes diplomatiska karriär började mitt under 1990-talets arbetslöshetskris. Hon fick ja när hon sökte till Utrikesdepartementet våren 1994 och då blev hon handläggare.

– Det kändes helt overkligt att jag fick jobbet. Jag var verkligen udda eftersom jag varken läst juridik eller statsvetenskap utan psykologi och ryska.

Ända från början har Karin Olofsdotter tagit stadiga kliv uppåt i sin karriär, som fortsatte i Moskva där hon blev andre ambassadsekreterare och i Bryssel där hon jobbade bland annat på Sveriges EU-delegation. Efter en tid i Stockholm, där hon blev chef för Ministerkansliet, flyttade hon 2008 till USA. Där blev hon biträdande ambassadör och andreman på ambassaden i Washington.

Flytten till Budapest kom 2011 då hon utsågs till Sveriges ambassadör i Ungern.

– Man behöver mycket erfarenhet av olika delar av diplomatin för att klara ambassadörsjobbet bra. Jag har lärt mig jobbet av erfarna kollegor över åren och verkligen insett att erfarenhet betyder mycket.

En stor del av hennes jobb är att rapportera om inrikesläget i landet.

– Då gäller det att ha ett bra kontaktnät lokalt och bra analytiker som man kan ringa och prata med. Det kan vara regeringsföreträdare, företagare eller tankesmedjor.

En annan del av arbetet är det konsulära, bland annat att jobba med svenskar som sitter i fängelse. Ambassaden förmedlar förnödenheter och hjälper dem hålla kontakt med myndigheter.

– Just nu har vi två personer. Förra året hade vi fyra.

Karins gillar särskilt den delen av arbetet som går ut på att främja den svenska kulturen och näringslivet.

– Jag kan inte tänka mig ett mer spännande arbete. Det är lätt att företräda Sverige.

Som en del av det kulturfrämjande arbetet anordnade ambassaden förra året middagar med Raoul Wallenberg som tema. Då var det en modern version av Biff à la Lindström som hamnade på menyn för att knyta ihop svensk gastronomi och historia. Året innan anordnades en kopia av Nobelmiddagen från 1969.

Jobbet som ambassadör består till stor del av sociala tillställningar och middagar och för Karin är det bra tillfällen att träffa människor.

– Nyligen har jag träffat en kvinna som överlevt förintelsen tack vare Raoul Wallenberg. Kvinnan väntade i kön till en avrättning intill floden Donau. Utan mitt arbete skulle jag aldrig ha träffat henne, säger Karin Olofsdotter.