Jan fann kärleken efter 65 års ålder

HP grattar

Jan Mårtenson som fyller 70 år i dag

– Gud vad jag är glad att jag inte lyckades med det. För tänk så mycket saker som hänt sedan dess.

Somliga tror kanske att kärleken är något som hör samman med ungdomen. Men poeten Jan Mårtenson vet att känslorna kan bli minst lika starka vid 70 som när man är 20 år.

För drygt fyra år sedan träffade han Anne Sofie Roald och blev blixtförälskad.

Tursamt nog kände hon likadant och när Jan efter ett och ett halvt år friade svarade hon ja!

– Vi träffades när jag var 65 år och nybliven pensionär. När det uppstår en sådan gnista är det ingen skillnad jämfört med när man var ung. Kärleken har ingen ålder.

Jan Mårtenson berättar om kvällen då de träffades. Han hade i sista stund fått en biljett till en konsert. Efter föreställningen gick han för att äta en bit mat. Inne på restaurangen mötte han Anne Sofie som kommit dit med en väninna.

– Vi började prata om allt möjligt. Jag läste kärleksdikter av norrmannen Jan Erik Vold, säger Jan och påpekar att han har lätt att uttrycka sina känslor.

– Det är ju också mitt jobb. Men jag vet att många män har stora svårigheter med det.

Men det skulle ta ett tag innan de två verkligen blev ett par. Anne Sofie, som är professor på Malmö högskola, arbetade då med ett forskningsprojekt i Bergen i Norge så det blev bara några få möten.

I stället höll de kontakten via mejl. I den väcktes även inspirationen att skriva vilket till slut resulterade i diktsamlingen ”Tid att älska” som gavs ut i höstas.

Tidigare har Jan Mårtenson jobbat som journalist på bland annat tidningen Arbetet. Under åren har det också blivit 26 böcker.

Genombrottet kom 1972 med diktsamlingen ”Närmare”. Och året efter ”Jag erövrar världen tillsammans med Karl och bröderna Marx”.

2009 gav han ut sina memoarer – ”Som det kan bli” – som bland annat hyllats av författaren Stig Larsson. I den skriver han bland annat om den psykiska sjukdom han drabbades av under 1990-talet. Den som också bidrog till att han försökte ta sitt liv.

Sedan 2001 är han helt fri från medicinering med psykofarmaka och mår bättre än någonsin. Samtidigt säger han att han inte skulle vilja vara utan den, trots att det var en oerhört svår och jobbig period i livet.

– Det låter kanske hemskt, en psykos är inget man önskar sig, men den gav mig viktiga livserfarenheter.

Framför allt är han glad över att självmordsförsöket misslyckades. Särskilt med tanke på allt som har hänt sedan dess.

– Jag har fått nya barnbarn och så har jag ju träffat Anne Sofie. Det hade varit förfärligt att välja bort det.