Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Mannen och havet. Ankaret i trädgården, som är köpt i England, påminner dagligen Jan-Erik Johansson om hans många år på världshaven.

Jan-Erik har sett världen från bryggan

Han har upplevt mycket under sina 45 år till sjöss varav 30 som befälhavare. Jan-Erik Johansson hann segla 36 fartyg runt om i världen innan han gick i pension.

Han är född på Magnus Stenbocks väg i Halmstad, ett stenkast från där han bor i dag. Han gick till sjöss 1954 och blev efter studier i Kalmar sjökapten fem år senare.

Innan värnplikten i flottan, där han utbildade sig till sjömätare, seglade han som tredje styrman på lastfartyg som gick på USA:s västkust och Hawaii samt Ostasien.

Därefter blev det två år på Svenska Amerikalinjens Kungsholm som andre styrman. Fartyget gick dels på tvåveckors kryssningar från New York till Västindien, dels i atlanttrafik mellan Göteborg och New York. Fartyget gjorde också en tre månaders kryssning till Söderhavet och Fjärran Östern.

– Det var en fantastisk kryssning med bara amerikanska multimiljonärer som mer eller mindre bodde på kryssningsfartyg.

1964 gick han lotsutbildning i Stockholm och samma år kom han till Lion Ferry i Halmstad som andre styrman på Prins Bertil vilken trafikerade Århus och Köpenhamn.

Efter två år blev Jan-Erik överstyrman på Prins Hamlet och senare befälhavare. Färjan gick mellan tyska Bremerhaven och Harwich utanför London. Fartyget gick också i kryssningstrafik från Malmö/Köpenhamn till Nordafrika, Kanarieöarna, Madeira och Azorerna samt längre turer till Västindien och Sydamerika.

Ett dråpligt inslag hände när hela Axels nöjesfält skulle åka med till Las Palmas på Gran Canaria med alla fordon och vagnar under lågsäsongen i Sverige.

– När jag fick beskedet från rederiet och räknat på skeppningens utrymmeskrav, konstaterade jag att utrymmet bara skulle räcka till halva vagnbeståndet, vi skulle ju ha plats för kryssningspassagerarnas personbilar också.

På kajen i Malmö blev det livliga diskussioner och det slutade med att resten av tivoliattiraljerna fick åka med fartyget nästa gång det anlände till Skånestaden.

Den sista kryssningen i rederiets regi gick till Västindien. Prins Hamlet chartrades nämligen 1968 av en amerikansk resebyrå för trafik på Sydamerikas ostkust. Jan-Erik mönstrade av i januari året därpå i Rio de Janeiro. Sedan blev det passagerarfärjan Prince of Fundy i tre år, fartyget gick rutten Portland Main, USA och Yarmouth Nova Scotia, Canada. Därefter blev han befälhavare på Prins Oberon.

Under en resa mellan Bremerhaven och Harwich blev han underrättad om att en kvinna skulle föda barn. Det fanns en läkare ombord bland passagerarna och hon kontaktades. Det blev dramatik på högsta nivå för läkaren trodde att fostret låg fel och hon kunde inte höra något hjärtljud. Jan-Erik lyssnade med stetoskopet och hörde hjärtat slå. Förlossningsprocessen hade börjat och strax hade Jan-Erik ett välskapt gossebarn i sina händer.

– Läkaren kom senare upp på bryggan och sade: ’skulle kapten välja ett annat yrke skulle ni bli läkare, det var underbart att se hur ni agerade under hela förloppet’.

När Lion Ferry avvecklades 1982 hade han redan lämnat rederiet. Han jobbade sedan bland annat på norska rederiet Kvaerner shipping i Oslo och var befälhavare på flera Liberiaflaggade kylfartyg i världsomspännande trafik.

1999 tackade Jan-Erik för sig efter alla år till sjöss.

Han är numera engagerad i föreningslivet och reser en del. Bland annat har han hälsat på sonen Jesper när denne studerade i Australien och en tidigare kollega på ön Tonga.

Hemma har han ett eget litet sjöfartsmuseum med bland annat sin gamla sjösäck, fartygsratt och bilder på alla fartyg han arbetat på.