Inga-Lena Bengtsson från Hylte firar 25 år i FN-högkvarteret

En dag på jobbet för Inga-Lena Bengtsson är sällan den andra lik. Måndag: föreläsning för amerikansk skolklass om feministisk utrikespolitik, följt av guidning av FN-högkvarteret för nya kollegor. Tisdag: seminarium om lokala arbetsrättsfrågor och möte med Secret Service inför svenskt ministerbesök. Så där håller det på – Inga-Lenas officiella titel, ”administrativ handläggare”, rymmer såväl personalfrågor som myndighetskontakter och information till civilsamhället. Och det är kontakten med människor som gör att Inga-Lena trivs så bra:

– Jag älskar att arbeta med människor och som samordnare av vår besöksverksamhet får jag mitt lystmäte. Ibland känns det som om ”alla är här”: statsministern, representanter från kungafamiljen och Agenda 2030-experter. Det är särskilt roligt att se ett stort intresse från ungdomsföreningar med fokus på FN-frågor.

FN-representationen i New York är en av Sveriges största utlandsmyndigheter, med ett 40-tal medarbetare som arbetar med att föra Sveriges talan inom FN-systemet. Arbetstempot är högt, möten och förhandlingar avlöser varandra och det är inte alldeles enkelt att plocka ut enskilda minnen från de gångna 25 åren, konstaterar Inga-Lena. Hon minns de stora händelserna förstås: 11 september 2001, då hon tillsammans med chockade kollegor stod i dåvarande FN-ambassadören Pierre Schoris arbetsrum och såg tornen falla. Och hon glömmer aldrig tiden kring mordet på utrikesminister Anna Lindh och värmen som mötte dem från de internationella kollegorna:

– Jag stod med tårarna rinnande utmed kinderna och ordnade med kondoleansbok och blommor på kontoret. Det var så många som kom för att skriva en sista hälsning, Anna var oerhört respekterad globalt.

Vid det här laget har Inga-Lena varit med om två medlemskap i Säkerhetsrådet.

– Det trodde jag aldrig, men jag är sååå glad att jag hade fel, säger hon om val- utgången 2016, då Sverige med stor marginal röstades in som icke-permanent medlem i Säkerhetsrådet för perioden 2017-2018.

Att jag skulle packa mina väskor och åka iväg, än i dag fattar jag det inte.

Inga-Lena har arbetat under åtta ambassadörer och numera är nya kollegor ofta gamla bekanta – många av dem har jobbat på en annan post inom organisationen tidigare. Olof Skoog, som fram till helt nyligen var Sveriges FN-ambassadör och som nu axlar motsvarande roll för EU:s räkning, har arbetat tillsammans med Inga-Lena i två omgångar och säger så här om henne:

– Alla vi som haft förmånen att arbeta med Inga-Lena vet att hon är en viktig del i alla de svenska framgångarna i FN. Med fast och tydlig hand och ett stort engagemang jonglerar hon alltid med tusen bollar i luften samtidigt. Jag har aldrig sett henne tappa en enda.

25 år på FN-representationen, snart 30 år i New York – Inga-Lena stortrivs på sin plats i livet, men att hon skulle hamna här var alls ingen självklarhet.

– Jag är väldigt hemkär. I den miljön jag växte upp, det var där jag såg mig bli vuxen. Och jag var besatt av tanken på att bli lärare. Att jag skulle packa mina väskor och åka iväg, än i dag fattar jag det inte.

Nej, det var ingen stor plan på att bege sig ut i världen som ligger bakom Inga-Lenas globetrottande liv, snarare tillfälligheter och en tro på att det man ångrar mest i livet är det man sade nej till. Av det tänkta sabbatsåret före studierna på Lärarhögskolan blev tolv års säsongsjobb i Riksgränsen, följt av ett år som eventansvarig för Sveriges dåvarande FN-ambassadör i New York, Jan Eliasson.

Jag jobbar i en internationell miljö, men också mycket med Sverige.

Dock började hon plugga så småningom, men New York lockade fortfarande och hon återvände, nu för att marknadsföra Skandinavien i USA på Sveriges turistråd. När så FN-representationen ringde och bad om tips på lämpliga personer att anställa föreslog hon sig själv – och på den vägen är det.

– Ibland tänker jag att cirkeln är sluten. Jag bor i en av världens största städer, men i en stadsdel som är som en småstad. Jag blev inte lärare, men jag får utlopp för min pedagogiska ådra genom FN-visningar och presentationer. Jag jobbar i en internationell miljö, men också mycket med Sverige.

Några år till ska hon jobba, sedan väntar nya äventyr för Inga-Lena Bengtsson. Vad hon ska göra vet hon ännu inte, men hon tänker göra som hon alltid har gjort: säga ”ja” i stället för att tveka, hoppa på tåget och se vart det bär hän.

Ingegerd Landström