Frida + Hans = Frans är en matematisk formel som passar perfekt i en gul tegelvilla i Snöstorp. Ta de första bokstäverna från Fridas namn och de sista i Hans så blir det... Frans.
Han är en liten pigg man på snart fem månader som spelar huvudrollen i huset just nu – med all rätt. Frans jollrar glatt där han sitter i en barnstol och leker med en plastleksak eller ett tygdjur, och han har ett helt förtrollande leende.
– Vi märker redan att han utvecklas och går igenom olika faser, säger Hans, kallad Hasse, och får en instämmande nick från Frida.
I stort sett alla nyblivna föräldrar ser sina bebisar som mirakel, men Frans föräldrar har dessutom fått vänta längre än de flesta: Frida var 39 år när Frans föddes den 18 september 2018 medan Hasse var 55 år.
Det är inte så ovanligt med höga åldrar hos nyblivna föräldrar nu för tiden, men nog är du ovanligt gammal för att bli pappa första gången, Hasse.
– Visst, men jag vet inte om det är så speciellt. Jag har har inget att jämföra med, jag har aldrig haft barn när jag var yngre, säger Hasse och tillägger:
– Men jag kan se en poäng med min ålder. Jag har mognat, jag var färdig att ta ansvar när Frans kom.
Men nog hade du klarat av det även för 30 år sedan? Både du och jag har sett stökiga unga män som plötsligt fått barn och blivit ansvarsfulla medborgare?
– Jo, det är sant, och jag har alltid gillat barn – jag är till och med utbildad barnskötare, säger Hasse som dessutom har jobbat som fritidsledare. Numera är han, sedan många år, hamnarbetare.
Hasse är uppväxt i Skogaby och välkänd på Halmstads rockscen efter att i 33 år ha spelat trummor i bandet Terror Pop, tillsammans med sina yngre bröder Sven och Joen (och några andra musiker som varit med i perioder).
Men i februari 2013 kom ett mejl till HP där det stod att bandet var nedlagt. Trion fick inte längre ihop privatliv med spelandet.
– Då fick jag en liten personlighetskris. Jag hade plötsligt inte samma identitet som tidigare.
Nja, det har du nog. I morse sa jag till de andra på HP att jag skulle träffa Terror-Hasse.
– Ja, det namnet får jag leva med. Men det är skönt att spelandet är över, jag saknar det inte alls.
Hasse har genom åren haft flickvänner i längre eller kortare perioder, men det har aldrig varit aktuellt att skaffa barn. Under tiden har allt fler i hans närhet, bland annat hans bröder, blivit föräldrar.
Har du känt en stor längtan?
– Nej, jag har tagit läget för vad det har varit, jag har inte saknat barn.
– Men det har jag, säger Frida.
Hon heter Alfredsson i efternamn, är uppväxt på Fyllinge och har precis fyllt 40 år. Frida jobbar på en bilfirma men är för närvarande barnledig.
– För mig har det aldrig varit aktuellt med barn tidigare. Jag har levt ensam och inte haft några seriösa förhållanden, utan i stället jobbat utomlands och rest en hel del.
Men 2004 flyttade Frida tillbaka till Halmstad, och för fyra och ett halvt år sedan blev hon och Hasse ett par.
– Det tog ändå tid innan jag började tänka på barn, men en kväll frågade jag Frida om hon ville bli mamma..., säger Hasse.
– ... och jag svarade ”jag vill inget hellre”, säger Frida.
Paret hade ett tidigt missfall men den 12 januari 2018 gjorde Frida ett graviditetstest hemma i Snöstorp.
– Det var min födelsedag och jag ville se om jag kunde dricka på kvällen. Det blev ingen skumpa.
Frida mådde bra under graviditeten och Frans föddes med kejsarsnitt – och när vi nu sitter i Snöstorp och pratar om honom börjar han se rätt ”pömsig” ut.
Men det är inget problem: han är i den lyckliga åldern där man får lägga sig och sova, om man är trött mitt på dagen.
Det är dags att lämna familjen men först måste jag måste jag prata om ett tråkigt – men oundvikligt ämne.
Hasse, du kommer att vara 70 år när Frans är 15, och om man ser till statistik är du kanske inte med så länge under hans vuxenliv.
– Ja, men jag är fatalist och tänker inte så mycket på det. Allt blir som det blir, jag kunde ha fått barn som 25-åring och dött några år senare.
– Men jag försöker sköta mig lite bättre i dag än tidigare.
Äter du nyttigare?
– Nej, jag var vegetarian redan tidigare, och har alltid tänkt på vad jag stoppar i mig. Men jag är väl lite klokare, till exempel när jag är ute på min mountainbike.
– För ett tag sedan cyklade jag med min bror Sven, och vi kom till ett vådligt grustag mellan Oskarström och Biskopstorp. Vi stannade upp, tittade på varandra och sa ”nej, vi har familjer där hemma”. Per Kågström
