Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Trehjulig leksak. För en dryg månad sedan fick Bertil Glarin tillbaka sin älskade Honda Goldwing, då ombyggd och försedd med två bakhjul och bagage­utrymme.

Han kör hoj med dragspel där bak

Han gillar folkdans, att spela dragspel och ta en sväng med sin 1  500 kubikare till motorcykel. Ögonstenen är en ombyggd trehjuling som Bertil Glarin på ålderns höst älskar att dra runt med.

HP MÖTER …

… Bertil Glarin, före detta reprofotograf och faktor, som numera ägnar sig åt att spela dragspel och köra motorcykel.

Det är en äkta Stockholmskis vi träffar i Torared utanför Simlångsdalen. Till lugnet på landet flyttade Bertil och hustrun Eva efter tre år i Harplinge där de bosatte sig 2001 efter många år i Vaxholm. De fick tre år tillsammans i skogsbygden, för i februari i år gick hon bort.

Efter skolan blev Bertil som 15-åring springschas på Åhlén & Åkerlunds förlag. Efter drygt ett år började lärlingsjobbet till reprofotograf, ett yrke som är ett minne blott i dag med den digitala tekniken. Han började sedan som faktor på Roland repro och var där tills han gick i sjukpension vid 59 års ålder.

Mc-entusiast blev han tidigt. Den första cykeln var en AJS med sidovagn som införskaffades 1953.

– Då hade man inte råd med bil.

Med den körde Bertil och Eva på långa utflykter med henne i sittbrunnen.

Ekipaget såldes efter några år och familjen köpte en Saab 93, men Bertil fortsatte att köra hoj och köpte en Husqvarna 125:a som han körde till jobbet med.

Eva såg en annons 1999 att en Goldwing med sidvagn var till salu och paret slog till.

– Det var lite nostalgi och den användes bara till nöjeskörning.

När Bertil miste hustrun var det inte lika kul att köra med sidvagn. Alla minnen från deras färder tillsammans blommade upp på näthinnan.

Bertil kostade på sig att ”hotta” upp Hondan. För fem veckor sedan fick han ”åket” som utökats med ännu ett hjul där bak. Nyligen körde han till Vaxholm, 53 mil enkel resa. Han har redan hunnit med 300 mil med den ombyggda maskinen på 1 500 kubik.

Under tiden i Harplinge gick Bertil med i Old Knutters, men körde inte så mycket med gänget under sidvagnstiden.

– Jag hängde inte med i deras tempo. Däremot körde jag förståndshandikappade i Tylösand med Sidvagnsklubben. Vi brukade vara tolv till femton ekipage. Att se deras miner var det bästa med det här.

Liksom mc-intresset kom musiken in tidigt i Bertils liv. Redan som 13-åring började han spela dragspel och gick med i Stockholms ackordianklubb. Men Bertil ville ha in fler instrument i sättningen så han och några kompisar bildade Stockholms melodiklubb som gav ut flera skivor.

– Vi spelade underhållningsmusik. Jag är fortfarande med som hedersmedlem, var ordförande i tio år.

Numera spelar han med en lokal konstellation som bara har två månader på nacken.

– För två år sedan återsåg jag Ulf Sundberg från Torup efter 40 år och hans sambo Edit. Planerna växte fram att bilda något. Vi måste ju ha ett namn, Ulf är 74, Edit 70 och jag 83 så det fick bli Antikviteterna.

Det spelglada gänget tar de spelningar de får. De har uppträtt på kräftskivor och hållit i allsången i Sjögårdsparken i Torup. De har fler jobb på gång i Halmstad.

Bertil kompade också ett folkdanslag under tiden i Stockholm. Sedan han blev hallänning har han fortsatt med lokala danslag. På midsommaraftnar hinner han spela på åldersdomshem förutom att stötta Folkdansens vänner och Snöstorps folkdanslag. På Kulturnatten dyker han också upp tillsammans med ett danslag.

Pensionärslivet står inte stilla. Det är fullt ös antingen på vägarna eller med Remjes pianodragspelet.