HP GRATTAR... Lise-Lotte ”Lotta” Johansson, hemkunskapslärare som fyller 50 år den 13 januari.
Lotta har jobbat med mat hela sitt liv bland annat som kock på svenska konsulatet i Chicago, på Café Nygatan i Halmstad, liksom Ringenäs golfklubb.
I dag är hon hemkunskapslärare för 200 elever på Vallåsskolan.
Efter en kurs i asiatisk matlagningskonst, hon gick för några år sedan i Thailand, är hon hemmastadd även på det området.
– Men det är fortfarande svårt att mixa salt, sött, syra och soja och de speciella kryddorna.
Att bjuda hem Lotta på middag kan ibland orsaka viss nervositet bland vännerna. Men de flesta är själva matlagningsintresserade och hittills har Lotta aldrig blivit besviken.
– Tänk att bli bjuden på mat, att någon lagar mat åt mig. Det är underbart!
När jag träffar Lotta har hon fortfarande jullov även om både betyg och omdömen kräver en hel del engagemang under ledigheten. Sedan i måndags är hon åter på plats i skolan där hon undervisar i mat såväl praktiskt som teoretiskt. På senare år har miljö- och hälsoaspekterna, liksom ekonomin fått stor betydelse i hemkunskapen.
– Teorin har blivit mer omfattande, vilket ställer stora krav på oss lärare att göra ämnet roligt, säger Lotta.
Själv är hon en hälsomänniska, med allt vad det innebär med motion, miljö och mindre fett och socker både privat och i undervisningen. Att ha flera deciliter grädde i en sås är helt onödigt, men sockret oroar hon sig särskilt för.
– Ju mer man äter desto större blir beroendet. Sockerberoendet har förvärrats otroligt, inte minst bland skolelever. Det finns ju lockelser i varenda gatuhörn idag.
Matintresset fick Lotta av sin mormor som var ”mattant” på en skola i Stockholm. Sina första tio år bodde Lotta några mil därifrån, innan familjen flyttade söderut. Mormor lagade framför allt riktig husmanskost, kåldolmar, paltbröd och sillbullar i korintsås, som Lotta gillade skarpt.
– Men jag gillar ju all mat. Jag menar verkligen all, säger hon med eftertryck.
Att hon blev hemkunskapslärare har hon egentligen en lärare på gymnasiet att tacka. Men Lotta var definitivt inte road av att plugga, så hon gick den ”långa” vägen, hankade sig fram på bland annat storhushåll och i sjukhuskök. Så småningom hittade hon lanthushållsskolan i Uppsala som blev en riktig kick.
– Där lärde jag mig allt; sy, väva, stycka och lägga in frukt och grönsaker, blev dessutom rätt duktig i både matte, svenska och engelska, säger hon och skrattar.
Det var förmodligen också där intresset för marmelader, bär och inläggningar startade. I dag driver hon eget, åker framför allt till marknader och säljer sina egna marmelader och chutneys.
Att få ett jobb som hemkunskapslärare var på den tiden svårt. Det blev ett år på ett hem för narkotikaberoende som hon dels lagade mat åt och dels lärde att kocka själva. Efter det året stack Lotta till USA med en kompis. De hade fått jobb i köket på svenska konsulatet. Ett otroligt spännande och roligt år med fina middagar och cocktailpartyn som Lotta stod bakom.
Ett speciellt minne är när Sigvard och Marianne Bernadotte var på besök och fru Bernadotte efter middagen kom ut i köket och frågade efter kocken.
– ”Det var jag”, sa jag högst förvånat och förberedde mig på klagomål. I stället sa hon ”om du kommer till Sverige, sök upp mig, för du kan verkligen laga mat!”.
Förvånad och smickrad åkte hon hem till Sverige igen, blev kär, fick barn och köpte hus.
Efter vikariat i bland annat Fyllinge och på Vallås fick hon så småningom sin tjänst som hemkunskapslärare. Visst händer det att Lotta ibland tänker på erbjudandet hon fick av Marianne Bernadotte, men konstaterar i nästa sekund:
– Livet ville annorlunda.
