Stolt över släkten. Rolf Johansson hade ett bra förhållande till alla sina fastrar och farbröder och är imponerad över hur väl de lyckades i livet, trots den enkla bakgrunden.
Stolt över släkten. Rolf Johansson hade ett bra förhållande till alla sina fastrar och farbröder och är imponerad över hur väl de lyckades i livet, trots den enkla bakgrunden.

Fina släktminnen från Tiarp

Utåtriktade, målmedvetna och omtänksamma. Så beskriver Rolf Johansson sina fastrar och farbröder från Endrolund i Tiarp. Ingen finns längre kvar i livet, men Rolf minns dem alla med värme.

ANNONS
|

Fotot på syskonskaran från gården Endrolund har en hedersplats hemma hos Rolf Johansson och hans fru Astrid.

– Jag är väldigt glad för den här bilden, säger Rolf Johansson som inför HP:s besök har tagit ned det inramade fotografiet på släktingarna.

Han håller det varsamt mellan båda händerna, medan han börjar berätta om sin pappa och dennes syskon.

– De tolv barnen från Endrolund kallades i folkmun markatöserna och markapågarna, för då visste man varifrån de kom. Deras mamma Ida, alltså min farmor, blev änka 1934 då hennes yngsta barn var elva år.

Gården Endrolund, oftast kallad Marken, låg utmed vägen till Tiarp. I dag ligger det ett helt annat hus på platsen där Rolfs pappa växte upp.

ANNONS

Farmor Ida skötte det lilla stället med hjälp av de barn som fortfarande bodde hemma. För att dryga ut hushållskassan sålde hon varje vecka ägg och potatis på Stora torg.

– Jag tycker att det var en prestation av min farmor att ensam lyckas ta hand om gården och alla barn. Trots att min pappa och hans syskon kom från fattiga förhållanden klarade de sig bra i livet.

Rolfs far Vilhelm, född 1905, dog endast 47 år gammal. Innan han drabbades av sjukdom jobbade han under många år på slakteriet. Tillsammans med sin bror Helmer, född 1901, sålde han charkuterivaror på Stora torg. Helmer, som var äldst i syskonskaran, bosatte sig i Särdal och odlade grönsaker och potatis som han också sålde på torget. 1903 föddes Alma och 1907 kom Ester. Hennes man Sven var byggmästare och uppförde 1963 Rolf och Astrids hus i Stenhuggeriet, där de bor kvar än i dag.

– Ester och Svens son Bertil var byggnadsingenjör och gjorde konstruktionsritningarna, berättar Rolf.

Som nummer fem i syskonskaran kom Karl, född 1909. Tillsammans med hans storebror Eric, som föddes 1916, drev han byggnadsfirman Karl-Erik och Getinge betongfabrik.

– Farbror Kalle var en av mina favoriter. Vi träffades ofta i Grötvik, där han hade en liten fiskebod och en motorbåt, berättar Rolf som själv är mycket fiskeintresserad.

ANNONS

Hilding, född 1911, var det enda av Ida och Johans barn som förblev ogift. Rolf berättar roat att det alltid blev kortspel när man besökte Hilding.

Två år senare föddes Valborg. 1915 föddes Ruth, som gifte sig med en lantbrukare och i många år sålde varor på Stora torg. Ruth var duktig på att teckna och hennes landskapsmålningar resulterade i flera utställningar, bland annat på Bilprovningen. Ruth avled i början av oktober i år.

– Hon var den sista i syskonskaran. Det känns lite vemodigt, säger Rolf som under alla år uppvaktat sina fastrar och farbröder vid deras födelsedagar.

– Jag tyckte om dem, allihop. De ställde alltid upp. De var omtänksamma och familjekära.

Rolf har inga minnen av någon ovänskap syskonen emellan. Sammanhållningen i familjen har alltid varit god och Rolf berättar att man ofta haft kalas och att de flesta släktingar då brukat komma.

Mest känd i syskonskaran var Eric, som var med och bildade bollklubben Astrio och var politiskt engagerad.

– Tillsammans med Henry Pihl hade han en stor del i Söndrums expansion under 1950–1970-talet.

ANNONS

1919 föddes Einar, som så småningom blev verkmästare på Getinge betong. Som nummer elva kom Ernst, född 1921. Rolf beskriver honom som en mångsysslare.

Yngst i barnaskaran var Bertil, född 1923. Han övertog Marken men sålde gården för att bli chaufför på Getinge betongfabrik.

Totalt fick Ida tolv barn mellan åren 1901 och 1923. Rolf uppskattar att han har cirka 35 kusiner, varav de flesta bor i Halmstadområdet.

– Här finns många spännande livsöden säger Rolf Johansson och tittar på fotografiet igen, medan hans tankar verkar vandra iväg.

– Jag tycker att de är fantastiska. De var favoriter, allihop.

Ålder: 78 år.

Bor: I Stenhuggeriet.

Familj: Hustrun Astrid, dottern Ulrika och två barnbarn.

Yrke: Pensionär, tidigare polis.

Intressen: Boule och fiske. Är engagerad i PRO och kassör i Söndrums hembygdsförening.

ANNONS