Givmild och gestikulerande. Det är med engagemang som Eva Myhrberg berättar om sina upplevelser från resor med biståndsorganisationen Individuell människohjälp. Diabilder från resorna visar hon gärna med projektor för maken Åke.
Givmild och gestikulerande. Det är med engagemang som Eva Myhrberg berättar om sina upplevelser från resor med biståndsorganisationen Individuell människohjälp. Diabilder från resorna visar hon gärna med projektor för maken Åke.

Evas engagemang fortfarande starkt

Eva Myhrberg har så länge hon kan minnas brunnit för att hjälpa de som har det sämre ställt. Genom aktivt arbete inom biståndsorganisationen Individuell människohjälp har hon fått möjlighet att vara med och se när hjälpen når fram.

ANNONS
|

HP träffar Eva Myhrberg, 77 år, som den 28 mars håller föreläsning på Teckningsmuseet i Laholm om sin resa till Tibet.

Det var när Eva och Åke, tillsammans med andra medlemmar ur biståndsorganisationen Individuell människohjälp (IM), besökte Indien och Nepal som hon verkligen fick upp ögonen för tibetanernas situation efter den kinesiska invasionen på 1950-talet.

– Jag blev mycket berörd av tibetanernas berättelse om hur de fått fly sitt land till fots över Himalaya efter katastrofen som västvärlden inte visste mycket om förrän många år senare, berättar Eva i sin ateljé i Frösakull.

Hösten 2008 blev Evas dröm om att besöka Tibet verklighet när hon via Beijing reste över ”världens tak” till Lhasa. Hon beskriver resan som en oförglömlig upplevelse.

ANNONS

Även om Eva har många strängar på sin lyra, bland annat som diplomerad drömgruppsledare, är det framför allt engagemanget inom IM som genomsyrar det mesta hon tar sig för. Hemma i ateljén har hon upplåtit en del av ytan till varor som producerats i länder där IM verkar och genom försäljning går pengarna tillbaka till tillverkarna.

– Jag tror att hjälp till självhjälp är den enda hållbara hjälpen, därför känns IM:s arbetssätt tryggt eftersom arbetet i respektive land noga följs upp till länderna själva kan ta över på ett bra sätt.

Som det ser ut i dag arbetar de flesta hjälporganisationerna utifrån just metoden hjälp till självhjälp. Men när IM startade, 1938, var detta ett nytt begrepp.

– Mikrolån, till exempel, var IM en av de första organisationerna att erbjuda i sina länder redan på 1970-talet.

Mikrolån är ett sätt att låna ut pengar för att låntagaren ska kunna ha kunna investera i något att tjäna pengar på. När ruljansen sedan förhoppningsvis kommit igång betalar man tillbaka lånekostnaden och har på så sätt kunnat bygga upp både ekonomi och självförtroende.

Det var från början Evas mamma som fick henne att agera inom IM. Så länge Eva kan minnas kom organisationens medlemstidning hem till hennes föräldrahem och Eva blev starkt påverkad av IM:s arbetssätt.

ANNONS

– Jag minns att jag redan då, som tonåring, tänkte att så här ska hjälparbete gå till.

Sedan början av 1980-talet har Eva varit verksam som ombud i Halmstad med omnejd. Engagemanget delar hon med sin man och andra IM-entusiaster. Tillsammans planerar de försäljning, samlar in pengar till olika projekt och åker på självbekostade resor till olika IM-länder.

– Alla resor som vi har gjort, till Jordanien, Indien och Zimbabwe för att nämna några, har varit både oförglömliga och lärorika. Speciellt minns jag mötet med en utvecklingsstörd, femårig flicka, på ett av IM:s barnhem i Amman. Trots att hon hittats undernärd i en bur i sitt hem hade hon med rätt kost och kärleksfull vård och rehabilitering precis lärt sig ta sina första steg.

Under en av resorna upplevde Eva en jordbävning. Det var i El Salvador 2001.

– Det var en fasansfull upplevelse, när vi satt i en minibuss på väg att besöka ett jordbruksprojekt, såg vi hur Pan American Highway rämnade och ett enormt berg av grus föll ner över vägen som blockerades helt. Flera tusen människor omkom i och omkring huvudstaden San Salvador, men vi hade tur att inte komma till skada.

Vid en annan resa fick Eva möjlighet att träffa det fadderbarn som hon och maken stöttat och följt genom studier till en universitetsutbildning. För en tid sedan fick Eva veta att Sangmo, vars föräldrar är tibetanska flyktingar, nyligen flyttat till London där hon bor med sin man och två barn.

ANNONS

– Det är fantastiskt roligt att ha kontakt med Sangmo och följa hur hennes liv gestaltar sig.

Lite om Eva Myhrberg

Född: 1933.

Bor: Har permanentboende i Frösakull sedan 1973.

Familj: Gift med Åke. Två vuxna barn med familjer.

Tidigare sysselsättning: Pensionerad högstadielärare. Arbetade på Brunnsåkerskolan i Halmstad fram till 1998.

Engagemang: Ombud inom Individuell människohjälp, S:t Lukas i Halland, drömgruppsledare, förtroendevald i Söndrum-Vapnö församling.

Övriga aktiviteter: Gympar med Friskis och svettis, cyklar och läser.

ANNONS