HP grattar: konstnären Michael Qvarsebo som fyller 70 år i dag
Vårsolen gör sitt bästa för att söka sig in i ateljén på Bergsgård. Ytterdörren står på vid gavel och genom ett takfönster träffar dagsljuset den påbörjade tavla som står på staffliet. Det är ett porträtt av en katt, något som inte lär förvåna alla dem som känner till Michael och hans konstnärskap. Katterna har följt med under många år och dyker upp av och till i olika skepnader på hans tavlor. Den senaste är jättestor, men ser bortsett från det ut som vilken huskatt som helst.
–Det är inte vanligt att jag gör dem så naturtrogna annars, säger Michael, sätter sig på en rokokostol vid staffliet och tänder en cigarett.
Målandet kom in i hans liv när han var 16 år gammal. Tonåren var en otroligt jobbig tid. Föräldrarna separerade när han och hans bror Thomas var ganska små, så mamma var den som fick hålla ihop den lilla familjen. När det var som värst skickades Michael till Halmstad där det fanns bra vuxna som tog emot.
I något skede upptäckte den där vilsna killen att han kunde skapa bilder med färg och målarpensel. Målandet blev den bästa terapin och han absorberades fullständigt av processen.
–När alla jämnåriga var ute och festade stod jag vid staffliet i stället. Jag började inte gå ut förrän jag var över 30, men då tog jag igen allt. Det blev väldigt mycket party där ett tag.
Han har en respektfull relation till alkohol, dricker med måtta och har alltid undvikit droger även om det funnits gott om tillfällen att testa. –Min pappa var väldigt alkoholiserad – jag har samma gener.
Ateljén är hans fristad. Dit går han på kvällarna när det är lugnt. För det mesta är det eufori han känner när han kliver in, fast det har också funnits perioder när det varit lite motigare att skapa.
För några år sedan råkade krisen sammanfalla med att han och skattemyndigheterna inte riktigt var bästisar och bundis. Michael upptäckte då hur frustrationen över allt detta fick inspirationen att börja flöda igen.
–Det andra löste sig också. Jag var nästan på väg dit med en gräddtårta för att tacka, säger han och skrattar.
Michael Qvarsebo är en produktiv man. I ateljén är det trångt. De tavlor som inte hänger på väggen står lutade mot densamma. Han erkänner att han har svårt att skiljas från sina tavlor. Under tiden han och motivet umgås vid staffliet knyts band som han ogärna klipper när tavlan är klar.
–Jag köper till och med tillbaka en del tavlor om jag ser dem dyka upp på någon auktionsfirma.
Även om han förhoppningsvis kan fortsätta måla många år till, har tanken förstås nuddat vid vad som händer med allt detta den dag han är borta. Fyra söner har han fått. Den näst äldste, Jonas, har startat en Facebook-grupp för pappas konst. Detta initiativ gläder Michael som när en stilla förhoppning att hans tavlor kommer att fortsätta förvaltas av barnen även om han förstås är medveten om att han just där och då inte har mycket att säga till om i ärendet.
Han ler och fimpar cigaretten.
I dag firar Michael sin 70:e födelsedag. Han räknar med att huset kommer att fyllas av familj och vänner och ser väldigt glad och förväntansfull ut vid tanken.
Ålder: Fyller 70 år i dag, 11 mars
Bor: Villa på Bergsgård
Familj: Gift med Mickan (Marika). Fyra vuxna söner, barnbarn och bonusbarn med respektive familjer. ”Vi är ett stort gäng”.
Stolt över: ”Jag har alltid rökt två paket cigaretter per dag, men sedan några veckor tillbaka har jag dragit ner det till bara ett. Det är inte lätt, men det går.”
Lyssnar på: ”I ateljén har jag en gammal skivspelare och på den spelar jag bara LP-skivor. Jag lyssnar på Beatles, Stones, men också på Beethoven och Mozart.”
