Dennis Wallin spelade schack med Magnus Carlsen

Ta oss med till början av karriären. Hur kom det sig att du fick möjlighet att spela mot Magnus Carlsen, den nuvarande världsmästaren i schack?

– När jag var sex år gammal lärde min morfar mig hur pjäserna gick. Jag tyckte att det var jättekul, för han lät mig vinna. Men det visade sig snabbt att han förlorade medvetet, och sedan höjde han sin nivå successivt. Först blev jag sur när han vann, och sedan taggad, vilket gjorde att jag började spela i Halmstads Schacksällskap för att lära mig mer.

– Jag tyckte att det var otroligt roligt, så jag spelade mycket, lärde mig mer och blev bättre och bättre. Snart kunde jag tampas mot starka spelare, deltog i skol-SM, och lyckades vinna lokala turneringar, som DM. Det var inte så många deltagare då, men det var kul att vinna.

– Sedan fortsatte jag i större turneringar. En höjdpunkt var att spela för Sverige i kadett-OS i Brasilien år 2001, då jag och fyra andra svenskar faktiskt lyckades vinna hela turneringen. Ett par länder, bland annat Ryssland, deltog inte och det bidrog till att vi kunde vinna. Det lär nog aldrig hända igen att ett litet land som Sverige lyckas med det. Ett annat fint minne var att jag vann skol-SM år 2003.

– Eftersom jag spelade i juniorlandslaget blev jag inbjuden till olika stora turneringar, bland annat Öppna norska juniormästerskapen. Det var i den här vevan som jag fick spela mot Magnus Carlsen tre gånger, år 2001, 2002 och 2003.

Vad visste du om Magnus Carlsen innan du mötte honom första gången?

– Jag visste väldigt lite om honom då, förutom att jag hade hört att han var en duktig spelare. Vi var jämbördiga och lika högt rankade de första två gångerna som vi mötte varandra, och jag skulle lika gärna ha kunnat vinna. Han är några år yngre än mig, och jag fick inte några stjärnvibbar. Ingen skulle då kunna tro att han skulle bli världsmästare. Det blev remi (oavgjort) i våra två första partier.

– I mitt tredje och sista parti mot honom, år 2003, så märkte man att något hade hänt. Då blev det tydligt att han var fruktansvärt talangfull, och att han hade utvecklats något enormt på väldigt kort tid. Jag blev fulltständigt utspelad.

Hur minns du honom?

– Som liten, och lekfull. Han hade sin ena sko framför sig och satt och sparkade på den som en fotboll, och han drack alltid apelsinjuice. Han var en liten grabb som lekte pojklekar och samtidigt tog stegen mot att bli en världsspelare i schack.

– En annan sak jag minns är att han inte hade samma vinnarskalle på den tiden. Trots att han spelade vit så tackade han ja när jag erbjöd remi. Nu för tiden försöker han alltid spela på vinst, och jag tror att han hade blivit ordentligt sur om han inte lyckats vinna det tredje partiet mot mig.

Vilka är enligt dig de tre bästa spelarna någonsin?

– Magnus är etta. Han har uppnått världens högsta ranking någonsin, och det talar sitt tydliga språk. Han är den som bäst tagit till sig av de hjälpmedel som finns nu, med avancerad datoranalys. Det är ett hjälpmedel som spelare från förr inte hade. Bobby Fischer var ju duktig, men hade inga datorer till hjälp. Det är inte omöjligt att han hade kunnat vara i Magnus Carlsens klass annars.

– Efter Carlsen tycker jag att Garri Kasparov varit bäst. Många elitspelare rankar honom som den störste någonsin. På tredjeplats säger jag Viswanathan Anand, som har kommit tillbaka starkt efter att folk trodde att han var uträknad. Det är få som kan matcha sig med honom, och till skillnad från Kasparov så spelar han fortfarande schack i dag.

Spelar du fortfarande?

– Väldigt lite. Det går i perioder. Ibland är schack det roligaste som finns, och ibland tröttnar jag. Men fördelen med schack är att du alltid kan ta ett uppehåll och komma tillbaka. Det är inte lika lätt i fysiska sporter. I bland gör jag inhopp när klubben spelar match, men jag föredrar att spendera tiden med min familj.

Daniel Paulsson

dp@hallandsposten.se