Coronan gav Elisabeth Fagerberg tid att fota fåglar och släktforska

Trots pandemin, eller kanske till och med på grund av pandemin, har Halmstadpensionären Elisabeth Fagerberg haft fullt upp det senaste året. När det har varit dåligt väder ute har hon suttit inne och släktforskat. Vid fint väder har hon i stället följt med maken Tommie och hans fågelskådarkompisar ut. Fast till skillnad från de andra har Elisabeth inte nöjt sig med att bara beskåda fåglarna utan har i stället förevigat dem med sin kamera.

– Jag har fått en del tid över eftersom det inte har gått att umgås som vanligt med folk inomhus, säger hon som förklaring till sitt ökade intresse för fågelfotografering och tillägger:

– I vanliga fall brukar jag även fara till mitt barnbarn som bor i Stockholm flera gånger om året och stanna en vecka åt gången, men det har ju inte heller gått det senaste året.

Fick tid att göra fotobok

Det flitiga fotograferandet resulterade vid årets slut i en sammanställning av de allra finaste fågelbilderna i en digital fågelfotobok.

– Den blev så bra att den är jag nästan lite stolt över, säger Elisabeth glatt.

För att få veta vilka fåglar det är hon har fotograferat tar hon hjälp av Tommie.

– Namnen på fåglarna hade jag aldrig klarat ut på egen hand så det blir ett bra samarbete oss emellan. Vi har redan bestämt oss för att göra en ny bok vid det här årets slut.

Många vill släktforska

De dagar som Elisabeth väljer att inte följa med fågelskådargänget ut på äventyr ägnar hon åt släktforskning som är hennes andra stora intresse. Hon är medlem i Hallands Släktforskarförening och gör bland annat layouten till föreningens medlemstidning. Förra året ökade föreningen med 78 medlemmar och är nu uppe i totalt 1 418 medlemmar. Det gör den halländska föreningen till en av de största föreningarna inom Sveriges Släktforskarförbund. Liksom till den förening inom förbundet som fick flest nya medlemmar i reella tal under förra året. Något som Elisabeth har märkt av.

– Ja, i varje nytt nummer skriver vi ut namnen på de som har blivit medlemmar sedan sist och jag har märkt att det har varit väldigt många nya namn.

Tragiska levnadsöden berör

Om medlemstillströmningen enbart beror på coronapandemin vet föreningen inte men släktforskningsföretaget Ancestry, som såg en 75-procentig ökning av nya medlemmar under 2020, tror definitivt att det har att göra med att släktforskning är en så bra göra-hemma-hobby nu när allt finns så tillgängligt på nätet. Klart är i alla fall att Elisabeth upplever att pandemin har gett henne mer tid att sitta framför datorn och leta sig tillbaka i tiden. På frågan hur långt hon har kommit svarar hon med ett skratt att det är den vanligaste frågan som en släktforskare får – men att det samtidigt är en fråga som är omöjlig att svara på.

– Det går inte att släktforska i raka linjer. Ju längre tillbaka i tiden man kommer desto fler släktgrenar blir det ju. En del av dem tar stopp medan andra går att följa längre. Så i vissa grenar kanske man kommer till 1600-talet medan i andra bara till 1700-talet, säger Elisabeth och fortsätter:

– Släktforskning är jättespännande och väldigt beroendeframkallande. Man vill ju få veta vad som hände med de olika personerna. Det är ganska många tragiska historier man stöter på. Min farfars föräldrar fick till exempel tio barn. Tre av dem dog inom en och samma vecka i scharlakansfeber. Bara två blev vuxna och bara en av dem, min farfar, gifte sig och fick egna barn.