Christoffer Nolensjö har 6502 autografer

Allt började för 25 år sedan den 27 april 1995.

Den dagen gick daghemsbarn i hela Halmstad ut och plockade skräp, och en av städarna var femårige Christoffer Nolensjö.

En annan var en kändis som hade kommit till stan, för att ge stjärnglans åt projektet.

Han hette Kenneth Rydholm och var med i dåtidens populära barnprogram ”Tippen”.

– Jag tittade jämt på det och ville ha Kenneth Rydholms autograf, och han skrev på min Tippen-keps, säger Christoffer som därmed hade fått sitt livs första autograf.

I dag har han 6502 kändisars namnteckning – och de blir bara fler.

30-årige Christoffer är en man som i våra tider kallas för nörd.

Han går in stenhårt för sin hobby och det märks direkt när vi kliver in i hans vardagsrum, i lägenheten på Öster. Golvet är delvis täckt av autografer och foton på kändisar av skilda slag.

– Jag håller på att sortera för att sätta in dem i pärmar, säger Christoffer.

Autograferna delas upp efter ämnen och i en musikpärm kan vi se de folkkära artisterna Jokkmokks-Jokke, Snoddas och Ted Gärdestad på samma sida.

På ett annat blad har Anita Lindman och Televinken (från barnteve på 60- och 70-talet) skrivit sina namn.

När vi spanar över alla bilder på golvet får vi syn på välbekanta ansikten som journalisten Janne Josefsson, den gamle fotbollshjälten Thomas Sjöberg och Johan Gustafsson – känd efter att ha varit gisslan i sex år hos en terrorgrupp i Mali på 2010-talet.

– Han höll föredrag i Halmstad och min pappa, som var där, bad om en autograf till mig. Det var den första som Johan Gustafsson hade skrivit.

Det säger Christoffer som har samlat på allvar sedan han var tio år, och har flera metoder för att få kontakt med kändisar.

– En är förstås att träffa dem ”live”. Jag har väntat många gånger utanför omklädningsrummen på Örjans Vall efter matcherna, och jag har autografer av i stort sett alla HBK-are genom åren – och många spelare från and- ra lag.

Christoffer har även väntat vid personalingången efter shower på Halmstads teater och genrep vid Melodifestivalen. Bland annat.

Men han skickar dessutom tre brev i veckan med frankerade svarskuvert till kändisar.

– Några svarar inte alls, andra kan skicka långa brev, säger Christoffer.

Ett tredje sätt är att köpa eller byta autografer med andra samlare.

– Det var så jag kom över Donald Trumps, men det var innan han blev president. På den tiden visste jag bara att han ägde höga hus i New York.

Det har blivit lättare att byta och komma över önskade objekt, sedan Christoffer och några likasinnade bildade Sveriges autografsamlares förening 2010.

– Vi är 69 medlemmar i dag och de flesta är män.

– Vi träffas fyra gånger om året och jag har fått vänner för livet. Jag kommer alltid att samla autografer och det blir en perfekt hobby efter pensionen.

Men det är rätt länge dit och du kan se fram emot många år av fortsatt jagande. Vad är så speciellt med autografer?

– Det är roligt att personen själv har skrivit på papperet.

I dag tar väl många hellre selfies med kändisar?

– Ja, men det intresserar inte mig, och är säkert jobbigt för den som fotograferas. Det tar tid för folk att ställa in kameran och om bilden blir dålig vill många prova en gång till. Då är det lättare att bara skriva sitt namn.

Hur vet du att en autograf är äkta?

– Jag har lärt mig att bland annat granska skrivstilen och papperet, och jag kan ta hjälp av vänner i föreningen.

– Men om du erbjuds Bob Dylans eller Beatles namnteckningar är de nästan alltid falska.

Vilken av dina autografer värderar du högst?

– Walt Disneys. Jag har två och den andra är skriven av Bob Moore, Disneys medarbetare som fick skriva chefens autograf ibland. Walt Disney fick så många förfrågningar att han inte hade tid själv.

Vilken namnteckning vill du helst vill komma över? En superkändis, som Messi eller Ronaldo?

– Nej, jag svarar Gustaf Tenggren. Han föddes 1896 och emigrerade till USA där han fick jobb hos Disney och bland annat tecknade Snövit och Pinocchio. Dockmakaren Gepetto skapades med en av Gustaf Tenggrens släktingar som förebild.

Man förstår av Christoffers resonemang att han inte i första hand är ute efter de senaste stora namnen.

– Nej, jag är mer fascinerad av äldre – eller till och med avlidna – kändisar, och skickar mina brev i åldersordning. Jag började en gång i tiden med dem som var födda på 30-talet och nu har jag hunnit fram till 1954.

Vad bra, det året föddes jag. Då får jag snart ett brev?

– Nja, jag ställer höga krav för att kalla någon kändis.

Christoffers ord faller tungt som en klubba och jag vill invända att ”jag har jobbat på HP i mer än 30 år, jag har träffat Per Gessle...”. Men det verkar lönlöst.

”Jag är en nobody”, tänker jag dystert och lämnar Christoffers lägenhet – där han snart tänker skriva några nya brev.

Till riktiga kändisar.

Per Kågström