Villan i Åsa där han och sambon Elisabet bor är ljus och ombonad. Det känns som att kliva in i ett hem taget ur en vacker inredningstidning.
–I klostret i Thailand hyllades enkelheten och det var något som jag tyckte om. Men även där märkte jag att det finns två typer av människor, en sort som är samlare och en sort som vill reducera, säger Björn Lindeblad.
Han säger att han tillhör dem som vill reducera och att han inte äger några kapitalvaror i övrigt. Pengar som han och Elisabeth tjänar går till det livsnödvändiga och till resor.
Men visst har livet förändrats radikalt för honom.
Björn Lindeblad var 25 år och på väg mot en kometkarriär. Han bodde i Spanien där han jobbade internationellt för Aga och hade just blivit utnämnd till den yngste ekonomichefen någonsin inom företaget.
Just då, i en röd soffa i sitt spanska hem, kände han att det var fel väg. Hans resa mot livet som skogsmunk i Thailand startade där och munklivet tog egentligen inte slut förrän han flyttade hem till Sverige igen 2008. För att bli skogsmunk fick han lämna allt och Björn gjorde sig av med alla de ägodelar han hade.
–Jag såg det som en befrielse. Den delen var aldrig svår för mig. Den svåraste tiden var de två år som jag levde ensam efter att jag flyttat hem till Sverige igen, säger han.
Som munk fick han inte äga någonting alls. Dagarna började tidigt om morgonen med en allmoserunda. Då gick munkarna runt i trakten och tiggde mat. Denna mat blev den enda måltid de sedan förtärde under dygnet.
–Det är ett slags sätt att göra sig av med karma, att ge till munkarna.
Beslutet att flytta hem till Sverige verkar ha kommit ungefär lika plötsligt som beslutet att ge sig av. Han var klar med klosterlivet. Ensamheten i vintermörka Sverige var inte lätt för honom, men för fyra år sedan träffade Björn Elisabeth som han nu delar sitt liv med.
–Det är skönt, när de ene är lite låg kan den andra ge stöd och tvärtom.
Tittar man i huset ser man spår av hans och Elisabeths andliga liv. Det handlar om sådant som påminner om att blicka inåt, en Buddah i ett fönster, några visdomsord på en bild på väggen, små altare i rummen att stanna upp vid.
–Andlighet är inte väsensskilt från resten av livet. Hos oss märker man av andligheten genom att vi mediterar på morgonen men det handlar också om vilka värden man lever efter, säger Björn.
Han talar mycket om närvaro och förklarar att munklivet handlade mycket om att träna sig i det. När han flyttade tillbaka till den västerländska civilisationen slogs han av hur individualiserat samhället hade blivit och hur fort allting gick.
–Jag tänkte på att människor rörde sig snabbare, åt snabbare och pratade fort på ett sätt jag inte mindes. Det tutades mer i trafiken.
Sedan dess har tempot skruvats upp ännu mer vilket gör att allt fler människor söker alternativ.
Björn berättar att någon vid ett tillfälle frågade honom om man måste åka till djungeln och klä sig i konstiga kläder för att uppnå andlighet.
–Nej, jag gjorde det och det passade mig men alla har sitt sätt. Det man kan säga är att bruset i dag är så högt och tempot så snabbt att man kan vara betjänt av att ett par gånger per år ta sig tid för att vända sig inåt, åka på retreat, gå på vandring eller utöva sin konstnärlighet. Det finns olika sätt och vilken väg man väljer handlar om vem man är, säger Björn Lindeblad.
Endast en liten del av alla thailändska munkar lever som skogsmunkar. Klostren ligger oftast i djungeln. Fokus ligger på meditation och rörelsen anses ortodox. Skogsmunkarna använder inte pengar utan lever uteslutande av människors gåvor. Björns namn som munk är Natthiko vilket betyder ”En som växer i visdom”. Björn Lindeblad var lyssnarnas sommarpratare i P1 2012. Då berättade han om munklivet och hur han levde som eremit i ett år. I dag arbetar han som talare och meditationslärare. Mer om honom finns här: www.natthiko.org
