Bosse Bergkvist tar emot i huset på Lillebäcksvägen i Halmstad, och konstaterar direkt att där finns ännu ett jämnt årtionde:
– Vi flyttade in här 1971, när området var nybyggt. Så nu har vi bott här i ett halvt sekel, säger han och ser själv lite förundrad ut.
Vi sitter i det stora uterummet och utanför härjar aprilvädret, fastän det bara är mars. Ena sekunden steker solen, ett ögonblick senare spöregnar det. Bosse skuttar upp och ner för att öppna och stänga dörrarna, så att temperaturen ska vara behaglig. Ordet skuttar är ingen överdrift, det är en osedvanligt pigg 80-åring jag har framför mig. Trots att han får lite betänketid kommer han inte på några fysiska krämpor – ”men jag springer ju inte längre, det slutade jag med redan som 50-åring”.
– Det enda är att jag gjorde en bypassoperation när jag var drygt 60. Då hade jag plötsligt märkt hur jag blev helt utmattad av ingenting. Jag gick till läkaren och det var tur. Dagen efter att de hade gjort en kärlkrampsröntgen blev jag opererad. Men efter det har det inte varit något, allt funkar precis som det ska: knän, höfter, rygg, leder.
Spelade i HBK och Handbollspojkarna
Kanske hänger den fysiska vigören ihop med att han alltid rört på sig. I ungdomen spelade han i HBK och Handbollspojkarna, båda i division 1. Han har segelbåt och motorbåt – och så är det ju golfen. Därmed är vi inne på nästa jubileum, och här kan vi dessutom tala om ett rekord. För Korven, som gick av stapeln första gången 1941 och alltså är jämngammal med Bosse, är Sveriges äldsta golftävling. Den har spelats på Halmstad GK:s bana under 80 år i obruten följd, och i korthet innebär det att ett gäng herrar, alla över 50, kör ett antal rundor varje säsong. Och den som vinner får… ja, just det: en korv.
– Namnet och priset hänger ihop med att en av de fyra grundarna var en korvfabrikör vid namn Oskar Jönsson. I dag kan en korv tyckas som ett magert pris, men under kriget, med alla ransoneringar, var det mycket eftertraktat, påpekar Bosse och tillägger att man givetvis avslutar varje säsong med… ja, just det: en korvmiddag.
Äktenskapet med Mona är visserligen inne på ett ojämnt antal år, men om man ser till när de blev ett par, så landar vi på jubileum där också: 65 år.
– Jag var 15 och hon var 13 när vi träffades. Vi bodde båda på Öster och lekte pardatt på isen där borta vid Eleiko, berättar Bosse och fortsätter:
– Vi höll ihop även under studieåren – vi är båda lärare, men jag läste i Lund och Mona i Växjö – och gifte oss 1964. Jag tror att det har fungerat så bra för att vi har haft våra egna intressen. Jag har spelat hundratals fotbolls- och handbollsmatcher genom åren, men Mona har nog bara sett två-tre av dem. Samtidigt har hon gjort sina egna grejer; hon har vävt, läst böcker, promenerat, träffat sina vänner…
Det fria forskandet avfärdade jag direkt, och det tog inte så många år innan man insåg att det inte var vägen framåt.
Men skolan har de förstås haft gemensam, och samtalen kring pedagogik har blivit många och långa. Mona jobbade på lågstadiet, medan Bosse undervisade i matematik och biologi på Östergårdsskolans högstadium. Han såg trenderna komma och gå, men trots propåerna ovanifrån höll han fast vid det han själv trodde på: baskunskaper och att du som lärare ska kunna berätta på ett levande sätt.
– Det fria forskandet avfärdade jag direkt, och det tog inte så många år innan man insåg att det inte var vägen framåt, säger Bosse och tillägger:
– Men grunden är förtroendet. Eleverna måste känna att du verkligen bryr dig om dem, annars når du inte fram. Och kritik måste alltid varvas med beröm och uppmuntran.
Tittar tillbaka med stor förnöjsamhet
Att fylla 80 år innebär givetvis att visst mått av tillbakablickande, och när Bosse gör det är det med stor förnöjsamhet. Han har inte drabbats av några stora tragedier i sitt liv, och både barn och barnbarn mår väl.
– Vår son har två döttrar, och dem har vi fått följa hela vägen. Vi har varit på många resor i fjällen där vi fick lära dem åka skidor. Jag har också lärt dem simma och köra bil, säger Bosse och konstaterar att coronan har gjort att de har träffats mer sällan det senaste året.
– Men man kan inte klaga på det heller. Mona och jag har hittat egna rutiner för pandemi-livet. Vi packar en fikakorg och så åker vi på utflykt. Det blir ofta till något ställe där det finns en hamn.
Och själva 80-årsdagen, hur hanterar man den under rådande pandemi?
– Det blir ett enkelt firande här i trädgården, med familjen. Och jag får faktiskt min andra vaccinspruta den 30 mars, så det blir ju en fin present.
Bo ”Bosse” Bergkvist
Ålder: Fyller 80 den 29 mars.
Familj: Hustrun Mona, dottern Pernilla och sonen Fredrik. Samt Fredriks två döttrar, 22-åriga Wilma och 20-åriga Ella.
Bor: Hus på Rotorp. Uppvuxen på Sysslomansgatan på Öster.
Uppdrag: Ordförande i Korven, en golftävling på Halmstad GK som spelades första gången 1941. Sitter i styrelsen för Grötviks Segelsällskap. Ordförande för Gamla HBK, en förening för dem som har varit aktiva som ledare eller spelare i seniorlaget. Sedan 30 år ledare för ett gäng herrar som motionerar ihop, Heavy Boys.
Mera idrott: Efter den aktiva spelarkarriären i HBK och Handbollspojkarna ägnade Bosse sig åt tränarskap, och var spelande tränare i Getinge, Örnia, Skottorp och Nyhem. Tränade också HBK:s ungdomar, och var distriktsinstruktör och riksinstruktör inom fotbollen. ”All utbildning bygger på att du är uppmuntrande, ger konstruktiv kritik och alltid avslutar med något positivt. De tankarna var grundläggande i min roll som lärare – och även när jag utbildade tränare.”
Har: En segelbåt, en Maxi 68:a, och en fiskebåt, en Dalbosnipa. Båda ligger i Grötviks hamn. ”Men segelbåten saknar bom, den är bara i vägen, tycker jag. Och nuförtiden seglar jag ändå bara på focken och i lite lugnare väder. En och annan retar mig lite snällt, men det får jag ta, haha.”
Motto: ”Lev som om varje dag vore den näst sista. Jag är optimist och försöker se det ljusa, även när det är lite mörkt.”
