Bosse Bengtsson fyller 70: ”Hundan vad det gått undan!”

1958 åkte han ensam i en cabriolet med Ingo Johansson. Efteråt ljög han för kompisarna om att han hade gett boxarlegendaren från Göteborg rejält med stryk. För sex år sedan drabbades fotbollsprofilen Bosse Bengtsson av en stroke – nyligen fyllde han 70 och är djupt tacksam över att han lever.

ANNONS
|

Bosse Bengtsson har hunnit med en hel del sedan han kom till världen den 29 december 1950. Bilfärden med Ingemar Johansson är omöjlig att glömma. Året var 1958, ett år innan Ingo blev världsmästare i tungviktsboxning inför 30 000 åskådare på Yankee Stadium i New York.

– Min far kände Ingemar lite ytligt. Pappa var nämligen boxningsintresserad och brukade åka upp till Göteborg, gå på matcher och snacka lite, säger Bosse och fortsätter:

– Den dagen hade Ingo varit på en uppvisning i sporthallen i Hyltebruk. Sen skulle han hem till oss i Rydöbruk och fika, och vi åkte ensamma dit i hans cab. Det var superstort för mig.

ANNONS

Hur var han då, Ingo?

– Jag kommer mest ihåg hur stor och kraftig han var, och hur häftigt det kändes att åka ensam med honom. Vad vi pratade om minns jag inte, jag var ju bara åtta. Sen hittade jag på i skolan att jag hade slagit honom i magen så att han började gråta, för att imponera på kompisarna…

Lokalfotbollen nära hjärtat

Bosse är uppvuxen i en handlarfamilj i Rydöbruk i Hylte kommun, men flyttade till Halmstad 1986. Mest känd är han kanske genom sitt stora engagemang i lokalfotbollen genom åren.

Som ung spelade han i Rydöbruks A-lag, totalt har han spelat i tio herrlag och tränat fem stycken, plus tränat ytterligare åtta damlag. Bland lagen finns BK Start, BK Astrio, Laholms FK och Vessigebro BK. Men 2013 var det dags att lägga tränarkarriären åt sidan.

Egna premiären i Rydöbruks A-lag på pingstafton 1966 berättar han mer än gärna om. Han var bara 15 år gammal men fick hoppa in på plan eftersom Rydö inte hade tillräckligt med spelare. Två mål gjordes under derbyt mot Hyltebruk – båda av Bosse själv.

– De flesta blev nog chockade. Jag hade bara spelat i pojklaget tidigare. Det var säkert 500 personer i publiken den dagen, det var en mäktig känsla.

ANNONS

”Hade jag inte fått vård i tid hade jag varit död i dag.”

Kört 45 varv runt jorden

Yrkeslivet har sedan mitten av 80-talet tillbringats på vägar runt om i Sverige och i butiker. Bosse har sålt produkter som te, toapapper och vaxdukar till en rad olika återförsäljare. Att jobba har alltid varit roligt – under perioden när det var vaxdukar som gällde blev han inte sällan kallad för Bosse Vaxduk. Det gjorde honom inte ett smack.

Trots att 65-årsdagen inföll för flera år sedan finns inga planer på pension. I dag är det fårskinnsprodukter som är grejen. Arbetsgivaren är ett företag i Falköping och arbetsområdet är hela landet.

– Jag har räknat ut att jag genom alla år förmodligen kört närmare 45 varv runt jorden, om man skulle slå ihop det.

För sex år sedan inträffade det som skulle förändra mycket i livet. Bosse har tidigare berättat i HP om hur han 2014 drabbades av en stroke på ett hotellrum i Söderhamn.

– Jag var ensam eftersom jag var där i jobbet. Som tur är hann jag larma receptionisten på hotellet som ringde ambulans. Hade jag inte fått vård i tid hade jag varit död i dag.

Bosse i träning – två år efter stroken.
Bosse i träning – två år efter stroken. Bild: Lina Salomonsson

Läs mer: Bo Bengtsson reste sig ur rullstolen

Sedan dess har livet levts efter två mantran: Kämpa och ge inte upp. Orden kommer från ett av hans barnbarn och från hans fru. Rösten bryts lite när Bosse berättar om hur det då tvååriga barnbarnet vände sig om i dörren och sa åt sin morfar att ”kämpa” efter ett besök på sjukhuset i Halmstad. Tårarna är inte heller långt borta när Bosse pratar om hur frun Ann-Christine körde honom i rullstol, en alldeles osedvanligt vacker dag uppe på Galgberget.

ANNONS

– Det var också när jag låg inne på sjukhuset, vi stannade en stund där uppe på berget och pratade. Jag var så orolig för hur allt skulle bli, och kan väl villigt erkänna att jag var rätt deppad.

– Men Ann-Christine sa till mig att aldrig ge upp, att hon alltid skulle finnas vid min sida. Det berörde mig. Hon har alltid funnits där för mig.

”Varje morgon när jag vaknar är jag glad att få uppleva en dag till.”

Ser positivt på livet

Några månader senare var Bosse ur rullstolen. Inte nog med det, han har dessutom sprungit HBK:s lopp Halmstadmilen flera gånger.

– Ett år samlade jag in 50 000 till Neuroförbundets lokalavdelning i Halmstad när jag sprang, med hjälp av företag och privatpersoner som sponsrade. Det kändes viktigt för mig.

Bosse Bengtsson ihop med sin personlige tränare Mikael Durenius under Halmstadmilen 2016.
Bosse Bengtsson ihop med sin personlige tränare Mikael Durenius under Halmstadmilen 2016. Bild: Jari Välitalo

Hur har ditt liv förändrats sedan stroken?

– Jag är mycket mer tacksam i dag för att jag lever. Jag gnäller inte över småsaker. Varje morgon när jag vaknar är jag glad att få uppleva en dag till.

Idag är Bosse hyfsat återställd. Vänster arm fungerar inte, och vänster ben hänger inte riktigt med. Ett sorts skydd är nödvändigt för att hålla foten på plats när han går. Men i övrigt är det okej.

Frun Ann-Christine har han varit gift med i 46 år. Tillsammans har de fyra barn och nio barnbarn. Familjen betyder mycket.

ANNONS

Hur lyckas man hålla ihop i 46 år?

– Genom att vara resande säljare och hålla sig borta, haha. Nä, jag skojar. Jag vet faktiskt inte, vi har väl delat samma intressen.

Coronapandemin har Bosse försökt att inte bli alltför nedslagen av; 2021 blir nog ett bättre år. Han brukar ha ett positivt förhållningssätt till det mesta i livet.

– Klart att det är svårt att inte få krama om barnbarn, mågar och svägerskan när de kommer springande mot en! Men det får man leva med.

Fakta: Bosse Bengtsson

Ålder: Fyllde 70 år den 29 december.

Gör: Resande säljare åt Skinnwille i Falköping.

Bor: På Väster i Halmstad.

Familj: Hustrun Ann-Christine och fyra vuxna barn: Matilda Hellgren, Anna Thornberg, Erik Bengtsson och Kajsa Sellén. Plus nio barnbarn.

Tankar om att fylla 70: ”Jag har inte reflekterat särskilt mycket över min ålder de senaste åren. Det man kan konstatera är att det gått väldigt fort, hundan vad det har gått undan!”

Tankar om sig själv och fotbollen: ”Kanske har jag aldrig varit världsbäst som tränare eller spelare när det handlar om själva fotbollen. Men att skapa laganda och gemenskap har jag alltid varit bra på”

ANNONS