Bertil Karlsjö har forskat om en märkliga släkting

– Jag fick veta att en kusin till min mormors mor hade varit präst i Göteborgstraken. Som torparson hade han mycket begränsade ekonomiska förutsättningar, och ändå lyckades han genomföra studier i teologi.

Tack vare att Bertil Karlsjö kom över flera av Bengt Högrells dagböcker har han kunnat kartlägga sin släktings liv. Dagböckerna låg i en gammal läderkoffert som Tage Högrell, barnbarn till Bengt Högrell, hade fått ärva.

– Kofferten var en guldgruva. I den fanns mängder av handlingar, både dagböcker och predikoutkast, berättar Bertil och visar kopior på några av dagboksanteckningarna, skrivna med prydlig handstil.

På matbordet i sin lägenhet har Bertil Karlsjö lagt fram olika dokument om sin släkting. Efterforskningarna har resulterat i en hel pärm full av papper.

Bengt Högrell föddes i Ettarps skog i Enslöv den 14 juli 1822, som yngst i en skara på åtta syskon. Föräldrarna var torpare och levde under knappa förhållanden. De fostrade sina barn i den kristna läran, och redan som 5-åring läste Bengt Bibeln. Vid 16-års ålder började han på latinskolan i Halmstad, där han bland annat läste latin, tyska, engelska och hebreiska. På tre år fullföljde Bengt de kurser som vanligtvis tog sju år.

– Han var ju begåvad, säger Bertil Karlsjö med eftertryck.

Bengt Högrell hade förmånen att få del av så kallade kostdagar, vilket innebar att han regelbundet fick äta middag hos välbärgade familjer. Tack vare att han var duktig på att sjunga fick han och fem andra elever vara med i Majgrevens sångarsällskap. Penninggåvorna som eleverna fick fördelades mellan dem.

Bengt Högrell fortsatte med gymnasiestudier i Göteborg, läste sedan teologi i Lund och prästvigdes 1859 i Göteborg.

– Studieåren verkar ha varit jobbiga för honom, berättar Bertil Karlsjö. I dagboken skriver han ”Om jag upplever morgondagen. I natt har jag hostat blod igen.”

Som så många andra drabbades han av den fruktade sjukdomen TBC, men överlevde.

28 år gammal fick Bengt Högrell sin första tjänst som pastorsadjunkt i Seglora pastorat i Västergötland.

Enligt dagboksanteckningarna var det ofta trängsel i kyrkan. Predikningarna var långa och livliga, men ofta stränga. Trots att han var populär bland ortsborna, trivdes han inte. Som pastorsadjunkt fick han mat och husrum, men ingen lön.

– Bengt bodde tillsammans med sin chef, den 76-årige prosten Schånberg, och dennes familj. Bengt tyckte nog inte att det var ett så lustigt sällskap, säger Bertil Karlsjö och berättar att bokstäverna i dagboken på vissa ställen blivit suddiga av tårar.

– Han var deprimerad och begärde till slut förflyttning. I stället hamnade han i Fässbergs församling utanför Göteborg.

1867 blev Bengt Högrell vald till kyrkoherde i Angereds pastorat i Göteborg. Han bosatte sig på prästgården Olofstorp, gifte sig och fick sju barn. Han innehade tjänsten i hela 55 år, fram till sin död.

Tyvärr drabbades han som 50-åring av rosfeber, vilket gjorde att hans hud inte tålde någon kyla. Bengt Högrell tvingades leva instängd på sin kammare under resten av sitt liv.

En av prästerna som tjänstgjorde under Högrells mångåriga sjukdomstid, Ernst Sjöblom, har i sina memoarer beskrivit Bengt Högrell: ”Det var både intressant och uppbyggligt att få ett dagligt samtal med denne gamle innesittare” (...) ”...hans lilla kammare blev något av ett enmansuniversitet.”

Bengt Högrell hann skriva elva böcker, däribland ”Botanikens historia i översikt” och ”Palestinas geografi och beskrivning.”

Bertil Karlsjö är djupt imponerad av vad hans släkting lyckades åstadkomma, inte minst med tanke på att han under sina 40 sista levnadsår var mycket begränsad av sin sjukdom.

Uppenbarligen är han inte ensam om att värdesätta Bengt Högrells liv och gärning. Vid den gamla prästgården Olofstorp i närheten av Angered har det i dag vuxit upp ett nytt villasamhälle. En av gatorna har fått namnet Högrells väg.

Therése Alhult