På 1970-talet var han inhoppare på dansrestaurangen Adam och Eva (i dag Mårtensons) när dansband vissa kvällar saknade trummis.
– Vi slog ofta vad om vilka danspar som skulle få ihop det innan kvällen var slut, säger Rolf och skrattar.
– Jag föll på erfarenheten men jag hade oslagbart bäst position.
Det är svårt att bestämma vad Rolf mest är ihågkommen för i Halmstad. Är det som militärmusiker, trummisen i popgruppen Dandys på 1960-talet, regissör, skådespelare, lärare på Kulturskolan eller retoriker? Helt klart är att nämner man Roffe Bjelm vet de flesta Halmstadbor vem han är. Inte minst från de åren han drev musik- och teatersällskap och reste hela Sverige runt, satte upp pjäser tillsammans med elever, bland annat på Furulundsskolan. Han arbetade efter egen modell där alla oavsett uppgift är lika viktiga.
Teater handlar inte bara om skådespeleri, menar han. Det är allt från ljud- och ljussättning till smink och rekvisita till att gestalta någon på scenen.
Och han lyckades med råge. Den glädje eleverna visade när det var dags för premiär gick inte att ta miste på.
Numera ligger skådespeleriet bakom honom, om man inte räknar rollen som dansk kung på Halmstad slotts borggård i samband med bland annat 700-årsjubileet.
Ett par år turnerade Rolf utomlands med Mikis Theodorakis. Den grekiska musiken passade perfekt.
– Förutom att den är spännande är det mycket att göra för en slagverkare.
Egentligen är det inte så konstigt att Rolf föll för slagverk, även om han spelar flera andra instrument. Det var mycket musik under uppväxten i Luleå. Hans mamma spelade piano och dragspel samt sjöng och hans pappa som var militär lyssnade. Rolf blev 14 år gammal hallänning då han blev Oskarströmsbo.
Han gick sin första trumkurs, blev kompis med några killar som också gillade musik. Tillsammans bildade de popbandet Dandys som var populärt i Halmstad på 1960-talet. Även danskarna gillade pojkbandet.
– Vi fick vår första spelning där 15 januari 1966 i Nyhamn, och blev kvar i ytterligare ett och ett halvt år.
Några år senare upplöstes bandet. Rolf sökte in som elev på militärmusikskolan och hamnade i Jönköping, sedan Falun, Karlstad och så småningom i Halmstad.
Rolf sökte vidare till Musikhögskolan i Göteborg och sedermera Stockholm. De åren var minnesvärda på många sätt, inte minst för att han på kvällarna spelade med i både operaorkestern och symfoniorkestern. Väl tillbaka i Halmstad igen var han så småningom med om att starta upp slagverksutbildningen i kommunala musikskolan, numera Kulturskolan, där han är lärare i dag.
Slagverk har fortfarande störst plats i hans hjärta, även om bastuba och bas-trombon kommit till på senare år. Just nu går han en dirigentkurs i Stockholm, vilket hör samman med att han är dirigent för Hemvärnets musikkår, som de senaste två åren genomgått en enorm utveckling,
– Från att ha varit elva medlemmar är vi nu över 50 musiker, säger han stolt.
Att spela musik är för Rolf som att andas. Utan musik kan han inte leva. Sak samma är det med retorik. Sedan några år håller han kurser på högskolan i Varberg, är med i föreningen retorikkollegiet vars mål är att införa retoriken i grundskolan. För några år sedan fick han också Svenska Akademiens svensklärarpris. Han är nöjd med sitt liv.
– Jag jobbar med det jag gillar mest, musik, retorik och barn.
Familj: Hustrun Gunilla och barnen Sebastian och Johanna.
Spelar: Cello, klarinett, oboe, saxofon, bastuba och bas-trombon. Och golf!
Musikfavorit: Opera och musikaler. ”Les Misérables i New York var fantastisk”.
Bäste retoriker: Rolfs husgud romaren Quintillianus.
Kuriosa: Har fått balettchefen på Göteborgsoperan att ”tappa” en ballerina och spelat dirigenten ett spratt genom att låta den finske dirigenten Okko Kamu ta över slagverken för en kort stund på en konsert.
