85-årige Stig jobbar som coach för maratonlöpare

Han har redan fyllt 85. Men Stig Johansson är inte den som ligger på latsidan för det. Pension vet han inte vad det är och de senaste säsongerna har han dessutom coachat ett antal brasilianska löpare som vill bli bättre på maraton.

ANNONS
|

– Det är fantastiskt, det ger mig så mycket att se dem lyckas. Känslan när de når sina mål är faktiskt större än när jag själv lyckades, säger Stig Johansson från Halmstad samtidigt som hela ansiktet lyser.

Visst har livet givit honom en och annan rynka i ansiktet. Men rösten är entusiastisk, kroppsspråket piggt och löpsteget spänstigt. Inte en krämpa så långt ögat kan nå.

– Jag har inte ont någonstans och jag känner mig nog inte så gammal som jag egentligen är, jag är så tacksam för det, säger Stig.

Tur i genlotteriet är förstås en del av ekvationen. Men kanske är det inte hela sanningen ändå. Stig berättar entusiastiskt och med glädje om ett rikt yrkesliv där han verkar ha trivts med och engagerat sig i sina arbetsuppgifter nästan oavsett vad han pysslat med.

ANNONS

Stig sprang allt från 400 meter till halvmaran

När skolan var avklarad började han som springpojke hos kötthandlaren i Getinge. Snart nog bytte han arbetet som springpojke mot ett som styckare i Getinge. Några år senare hade tränaren i IFK Halmstad fått upp ögonen för hans förmåga att löpa fort.

– Det var ledaren för IFK Halmstad som erbjöd mig ett jobb på Scan om jag flyttade in till Halmstad och började springa för dem.

Stig hakade på utmaningen och han sprang alla distanser från 400 meter till halvmaraton. Men något riktigt lyft fick han inte. Inte förrän han gjorde en rejäl maratonsatsning ett antal år senare. Då lyckades han ta sig i mål som sextonde man på den klassiska maran i Aten.

– Det var en fantastisk känsla, det gick bättre än jag förväntat mig. Och resultatet var rätt bra med tanke på banan.

”Jag tackade ja, men jag gjorde det motvilligt. Jag hade ju familj och vi hade ett så bra gäng på Scan.”

Inte nog med att han sprang själv, med åren kom han också att bli en mycket aktiv tränare i IFK Halmstad. Trots alla engagemang och intressen hann Stig Johansson också med att bilda familj samtidigt som han arbetade på. Efter ett antal års arbete tillsammans med ett gott gäng fick han frågan om att bli facklig ombudsman.

– Jag tackade ja, men jag gjorde det motvilligt. Jag hade ju familj och vi hade ett så bra gäng på Scan.

ANNONS

Viktigt med slakteri i djurtätt län

Trots att han egentligen inte ville skulle han komma att viga de närmaste 20 åren åt det fackliga arbetet. Ett arbete han med tiden lärde sig att uppskatta. Men när Farmek beslutade sig för att lägga ned sin anläggning i Varberg, en anläggning som var lönsam och välfungerande då fick han nog. Och tillsammans med en lokal företagare startade han Ginstens slakteri.

– Jag tyckte att det vore förfärligt om Halland som är ett av de djurtätaste länen i Sverige inte skulle ha ett eget slakteri.

Och nu har slakteriet funnits i lite drygt 20 år. År då Stig ständigt hållit ett vakande öga över verksamheten. Idag arbetar han med att fasa ut sig själv. Men han hjälper ändå till med både det ena och det andra.

– Om du frågar mig jobbar jag kanske 50 procent, frågar du min fru arbetar jag 110, skrattar Stig.

”Tänk om fler kunde upptäcka hur bra man mår av att träna, då skulle hälsoläget vara ett helt annat.”

En del av det arbetet handlar förstås om Ginsten. En annan om Team Stig som vi berörde alldeles i början. Den lilla löpargrupp bestående av ett antal löpare från Brasilien som han fick kontakt med när hans fru arbetade på högskolan. Några av löparna är riktigt seriösa medan andra springer mer på känsla. Men Stig tar dem alla under sina vingars beskydd. Han granskar deras kilometertider, kollar träningspassens pulsnivå och guidar dem så att de kör lagom hårt.

ANNONS

– Det är så roligt att få vara en del av ett sammanhang och om någon frågar efter ens kunskap då är det ju svårt att säga nej. Man vill ju hjälpa till om man kan.

Men trots eget arbete och coachuppdrag så sköter han sin egen träning också. 3-4 pass i veckan brukar det bli.

– Tänk om fler kunde upptäcka hur bra man mår av att träna, då skulle hälsoläget vara ett helt annat. Och jag tror faktiskt att träningen är en viktig del i att jag mår så bra som jag gör, säger Stig innan han ger sig av för ännu några varv kring löparbanan.

ANNONS