Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Dags för extreme makeover, HBK!

Okej, det kunde naturligtvis ha slutat mycket värre för Halmstads BK.

Med ett ovisst kvalspel mot Gif Sundsvall eller i den värsta av fotbollsvärldar – degradering, respass, ajöss till allsvenskan efter 18 raka säsonger i högsta divisionen.

Men med en omgång kvar och samma placering som i fjol, 13, på samma poäng som i fjol, 32, väljer jag ändå att sortera in säsongen 2010 under avdelningen fiasko.

Det var ju i år som de senaste säsongernas nedåtgående trend skulle vändas. Ny tränare, ny assisterande tränare, en trupp med stor potential och unga spelare som hade blivit ett år äldre.

Det bidde – ingenting.

I stället skulle HBK ha tvingats spela med kniven på strupen i serieavslutningen mot Djurgården på Stockholms stadion på söndag om det inte hade varit för den forne Snöstorp- och Leikin-liraren Marcus Ekenbergs sena segermål för Mjällby mot Åtvidaberg.

Men kanske ändå att årets fiasko var det bästa som kunde hända HBK.

Annars, vid en fullt godkänd men inte särskilt ”sexig” sjunde- åttondeplats, hade allting rullat på i samma bollspår i landet Lagom där vid kanten av Nissan.

Men nu, efter ännu en säsongs kamp för allsvensk överlevnad, måste det till förändringar. Stora förändringar. En extreme makeover. Och då menar jag på alla plan. Sportsligt. Ekonomiskt. Publikt. Organisationsmässigt. Marknadsföringsmässigt. Arenamässigt. Ett nytänk. För viljan finns där i de trånga lokalerna på Örjans vall.

– Nu får det vara nog! medgav HBK-ordföranden Ingemar Broström.

– Folk får tro vad dom vill, men ingen, INGEN, varken spelare, ledare eller styrelsemedlem, är nöjd med en 10–13:e plats. Vi trodde på det här laget, att det hade potential, att vi skulle locka publik, men vi hade fel. Och därför måste vi nu hitta vägar för att lyfta det här uppåt igen.

Många har krävt tränaren Lasse Jacobssons avgång. Jag anser att han måste få mer tid på sig eftersom det tar tid att jobba in en spelidé och bygga ett lag, samtidigt som spelarna ska utvecklas individuellt.

– Det tar två år att få ihop en stomme, bygga ett lag och få alla individualister att dra åt samma håll, spela i samma orkester, förklarade Lasse.

Lasse har i mina ögon alltid varit en offensiv tränare. Det var han som låg bakom mycket av anfallsspelet 2004 och det var för Jacobssons offensiva kunnande som Janne Andersson tog tillbaka honom i fjol.

Men.

När han fick huvudansvaret i HBK tycktes han bli alltmer försiktig och det stora misstaget var att han anpassade spelet för mycket till motståndarna vilket efterhand utplånade HBK:s egen spelidentitet. Resultatet: Ett alltför defensivt HBK trots att både tränaren och spelartruppen har den största potentialen på den offensiva planhalvan.

Det höll mot de sämre lagen där poängsnittet blev fyra poäng. Men inte mot de tio bästa (1,2 poäng hittills i snitt).

Och d ärför måste HBK vinna tillbaka sitt eget spel och inför nästa säsong inte bara förstärka offensiven utan framför allt med en bollvinnare och pådrivare, en Turbo Svensson eller Torbjörn Arvidsson.

– Hela föreningen måste också bli tydligare och peka med hela handen åt vilket håll vi strävar. Då väcker man heller inga falska förhoppningar, ansåg Jacobsson.

– Det är samma sak med spelet. 4–4–2, 4–5–1, 4–2–3-1 är ovidkommande. Men om vi bestämmer oss för att spela en passningsorienterad fotboll ska vi fostra spelare till det och börja med det redan i 13–14-årsåldern så att alla sedan är trygga i sättet att spela. Vi har inte, som storklubbarna, råd att köpa en viss spelartyp. Fast då tar det också tid.

Men ingen kedja är som bekant starkare än sin svagaste länk.

Då kan man inte låta gamla programblad från förra matchen ligga kvar fastklibbade i gammal öl i sponsorpuben, servera hummersoppa i papperstallrik med plastsked och bjuda in de mindre sponsorerna i 1914-klubben med armbågen med en ståplatsbiljett till den årliga nätverksträffen.

Då kan man inte tvinga folk att välja mellan att gå på toaletten eller köpa en korv i pausen eftersom man inte hinner med båda delarna.

får man inte missa talangerna som finns där ute på grund av att ingen scoutingansvarig finns i klubben.

Då måste man ge sponsorerna ett mervärde genom sitt stöd och då måste man se över biljettpriserna och kanske sänka dem till de mindre attraktiva matcherna.

Och då måste man starta ett aktivt samarbete med Bollklubben Support.

Samtidigt bakbinds HBK av ekonomin, där fjolårets rekordförlust 15 miljoner kronor riskerar att bli minst lika stor med ett publiktapp på nästan 1 000 personer.

Jag vet att HBK tittar på olika finansiella vägar för att stärka ekonomin och därmed laget. Och letar lösningar på arenafrågan.

– Folk pratar om att vi ska börja spela bra fotboll först innan vi snackar om en ny arena. Men för att kunna göra det krävs en bättre ekonomi och det får man genom en bra arena, poängterade Broström.

Det känns som en ny arena aldrig har varit viktigare för HBK:s framtid än nu.