De köpte den gamla mjölnarbostaden i Möllegård år 2002, vilket är en historia i sig:
– Vi hade promenerat mycket i naturreservatet strax intill och kände båda att vi skulle kunna tänka oss bo här. Så när vi såg att huset var till salu anmälde vi oss till visningen. Men när budgivningen drog i gång var vi i Thailand och fick lägga bud via mobilen därifrån, berättar Kia och Patrik tar vid:
– Priset sprang iväg, men av någon anledning stoppade säljaren budgivningen till vår fördel. Så trots att vi inte la det högsta budet var det vi som fick köpa huset.
”Patrik kunde knappt stå rak i köket”
Senare samma höst kunde de flytta in i sitt nya hem – som då var ganska dunkelt. Och trångt.
– Patrik kunde knappt stå rak i köket, och gången mellan köket och vardagsrummet var så smal att man fick tråckla sig fram om man hade en bricka i handen, säger Kia.
Makarna Leonardsson renoverade badrummet efter ett år, men bestämde sig för att vänta med resten av huset.
– Våra söner var ganska innovativa som små, och vår äldste grabb Fabian lekte snickare under en stor del av sin uppväxt. Han spikade i lister och drog runt med en borrmaskin och gjorde små hål här och där, säger Patrik.
– Ja, det var faktiskt rätt skönt att inte behöva vara så rädd om allting. Så när Caspar glatt meddelade att han lyckats med det där klassiska experimentet där man får en läsk att nästan explodera, var det ju inte hela världen, säger Kia.
Kia och barnen flyttade in till stan
Men 2018 var tiden mogen att blåsa ut hela nedervåningen, och i mars flyttade Kia och sönerna in till en lägenhet i centrala Halmstad. Patrik bodde kvar i källaren i Möllegård, tillsammans med familjens hund Hugo.
– Jag fixade ett litet pentry därnere, och kunde i stort sett jobba som vanligt, säger Patrik som är naturfotograf till yrket och redan från start har haft sitt kontor hemma.
Efter åtta månader kunde Kia och killarna flytta hem igen, och då till ett helt annat hus. Bland annat var taket i köket höjt ett par decimeter.
– När snickarna började jobba här upptäckte de att det skiljde 13 centimeter mellan den lägsta och den högsta punkten i taket i köket, berättar Kia som aldrig blir mätt på att stå och titta ut i trädgården genom det nya liggande fönster som nu finns ovanför diskbänken.
I den ena kortsidan av det långsmala köket finns också en altanutgång numera, och Kia vet redan hur man skulle kunna använda den på bästa sätt:
– Tänk ett stort trädäck som du kliver ner på direkt från köket – eller ett litet lusthus på gräset någon meter bort? Eller olika stenläggningar för att skapa känslan av en innergård?
Huset ligger naturskönt i en slänt, och på andra sidan den lilla bäcken Möllerännan ståtar de stora röda kvarnbyggnaderna. Ytterligare en bit bort börjar Möllegårds naturreservat, som Patrik haft stor glädje av i sitt jobb.
– Min specialitet är landskap och jag brukar säga att jag har allt jag behöver inom ett par minuters avstånd: skogen, slätten, vattnet – plus att jag når havet på sju minuter med cykel. Att bo så här är guld värt, inte minst när du vill fånga något vädermässigt fenomen som uppstår plötsligt.
Men vissa uppdrag måste planeras. I badrummet, under det stora runda fönstret som verkligen släpper in naturen, står en undervattenskamera på en handduk, och i duschen hänger en torrdräkt på tork.
– Jag gör en del jobb under ytan. I dag har jag varit i Tylösand och fotat ett instrument som mäter vattenkvalitet, förklarar Patrik.
– Ibland ligger det en kajak på tork på matbordet när man kommer hem, säger Kia och skrattar.
Ibland ligger det en kajak på tork på matbordet när man kommer hem.
Apropå matbordet, så äter familjen framför allt i det aningen obestämbara rum som är påbyggt på 1980-talet direkt nedanför vardagsrummet – som i sin tur byggdes på 1960-talet. Här saknas isolering, så täljstenskaminen används dagligen under de kallare årstiderna.
– Vi stänger aldrig matrummet utan äter här året om, men eftersom de saknas isolering så använder vi kaminen nästan varje dag. Den som kliver upp först får dra ib gång en brasa, säger Kia, som har planer även för den här delen av huset:
– Du ser de stora fönstren mot vardagsrummet? De vill vi öppna upp och sen bygga en trappa hit ner. Då får vi sno lite av uterummet, men det finns ju gott om gräsmatta direkt utanför – där vi dessutom har kvällssolen.
Vad gäller tidsplanen för nya projekt är den lite svävande, beroende på vem du frågar.
– Vi brukar vara överens om hur det ska bli, men inte när. Patrik är mycket mera ”sen” – men det där ”sen” kan ligga flera år framåt i tiden, säger Kia och suckar lätt.
Inte helt ense om vardagsrummets nya look
Men de är inte heller helt överens om hur saker och ting ska genomföras. När det gäller vardagsrummets nya look har det varit vissa stridigheter. Helt vita väggar eller kanske någon del med exempelvis grått? Gardiner eller inte?
– Patrik fick sin vilja igenom vad gäller väggarna; de blev genomgående vita. Men jag drev igenom gardinerna, och de är vi båda jättenöjda med, säger Kia.
I vardagsrummet har flera nya fönster gjort att naturen fått fritt flöde in – även bokstavligt. I somras, när ett av de större fönstren stod öppet, flög det in i gräsand (!) i rummet. Fågeln spatserade intresserat runt och stannade till slut framför grodstatyn som står i ett hörn. (Ja, Patrik halade givetvis fram kameran och förevigade mötet mellan de båda djuren…)
Det finns en lagfart från 1890 för mjölnarbostaden, men då var huset alltså betydligt mindre – i dag är det på 117 kvadrat, med en biyta på lika mycket. Källaren kom till på 1950-talet.
– Den grävdes dessutom ut för hand. Så man kan ju fatta varför det är lite låg takhöjd, varenda kubikcentimeter jord – gammal sjöbotten, med mycket lera – skulle forslas bort med mannakraft, säger Patrik och nämner att han och Kia har fått veta en del om sitt hus eftersom släktingar till de tidigare ägarna bor i närheten.
Viss information om huset har dock gett upphov till lätt förskräckelse. Som när de genomförde den stora renoveringen 2018 och elektrikerna konstaterade att de aldrig hade sett ett hus med så mycket märkligheter.
– I väggen hittade de kablar som var ihopvirade lite hur som helst, säger Patrik och tillägger att ”det var ju tur att vi inte visste det…”.
I väggen hittade de kablar som var ihopvirade lite hur som helst…
På frågan om familjen Leonardsson har saknat att bo i stan blir svaret ungefär ”både ja och nej, men mest nej.”
– Det är klart att vi har fått köra och hämta mer än många andra föräldrar, och barnen har ibland klagat på att det är krångligt att träffa kompisar efter skoltid. Det har också varit en massa trassel med skolskjutsarna, så till slut bestämde vi oss för att köra dem själva, säger Kia och fortsätter:
– Barnen och jag fick ju prova på att bo mitt i stan under de åtta månader som vi renoverade, och min plan var att gå på en massa evenemang och även att gå ut och ta ett glas med kompisar en vanlig vardagskväll, men så blev det ju inte. Det var trevligt att bo i stan, men det var riktigt härligt att flytta hem igen.
Och även vad gäller möbler och inredning var det ett helt nytt hus som väntade.
– Vi hade sålt eller gett bort i princip allt det gamla, och det var väldigt kul att få inreda från noll. Det var många butiker som försynt påpekade att ljust och fräscht var på väg ut, och att det nu var inne med lite mer murrigt. Kanske det, men inte hos oss – efter alla år med 70-talsfärger vill vi ha det vitt, vitt, vitt!
Fakta: Kia och Patrik Leonardsson
Ålder: Hon är 51 år, han är 53.
Familj: Två söner, Fabian 19 år (som nyligen flyttat hemifrån) och Caspar, 17 år.
Gör: Kia är tandhygienist, Patrik är naturfotograf och författare.
Bor: I Möllegård Kvarnbacken, utanför Halmstad.
Om att bo på landet: Kia: ”Jag tycker om att det är så tyst.” Patrik: ”Jag gillar att man kan följa årstiderna på ett helt annat sätt än inne i stan.”
Mest nöjda med i huset: ”Köket och de stående höga fönstren i vardagsrummet.”
Minst nöjda med i huset: ”Att vi fortfarande har mycket kvar att göra.”
Beskriv känslan i huset efter renoveringen: ”Ljust, luftigt med lagom mycket saker. Lugnt för själen.”
Läs mer:
