Handmade by Rasmus Månsson – möbler snickrade med själ & hjärta

I grund och botten är han målare. Ett yrke han egentligen trivs med. Men hets, tidsjakt och ständig stress gjorde att han mådde allt sämre. Arbetet som ansvarig för målerierna när Halmstadgallerian Hallarna gjordes om var det som till sist satte ­spiken i kistan.

– Det var väldigt pressat hela tiden.

Bytte spår efter att ha blivit utbränd

Rasmus drabbades av utmattning och ­bestämde sig för att backa bandet, börja om och göra något helt annat. Möbelsnickrandet blev lösningen. Han började i liten skala, men nu har han företaget Månssons Handmade Furniture blivit huvudsyssla och arbetet på måleriet något han bara gör en dag i veckan. Väl inne på det lilla industriområdet i Lilla Tjärby ­utanför Laholm går det inte att ta miste på vilken verkstad som är ­Rasmus. Stora, respekt­ingivande ­ekstockar ligger utanför och bara väntar på att få kapas till.

Rasmus berättar att han mest tillverkar bord. Men det blir också en hel del ­hyllor och soffbord. Den som vill kan få specialdesignade fönsterbrädor eller varför inte en skohylla. Inget önskemål för stort, inget för litet.

– Det är väldigt roligt att träffa kunder och försöka hitta det som passar just deras hem och inredningsstil, ­säger Rasmus.

Tillverkade med själ och hjärta

Möblerna han gör varierar i stil och utförande. Allt utifrån de önskemål kunden lämnar. En del är rustikt och rejält, medan annat är renare och mer ­modernt i sitt uttryck. Oavsett vilket är han noga med att de produkter han lämnar till kund är tillverkade med både själ och hjärta.

– Jag älskar det jag gör. Jag tycker om att få vara med i hela processen, från att ta fram ritningen och såga stocken till att lämna produkten till kunden.

Tiden från ord till bord varierar förstås beroende på hur möbeln ser ut, men i snitt tillverkar han omkring ett bord i veckan. Processen är nämligen betydligt längre än man först tror och tänker. Nummer ett är att hitta rätt material, en del av arbetet som Rasmus tagit ett steg längre än de flesta. Han vill, av miljömässiga skäl, använda stormfälld skog.

– Jag tycker inte det är försvarbart att fälla träd bara för att tillverka möbler, förklarar han.

Vill bara använda stormfälld skog

För att hitta bönder och markägare som skulle kunna förse honom med lokal, vindfälld skog tittade han helt enkelt på kartor som visar vem som äger olika markområden. När han hade hittat ­ägaren till marker som verkade intressanta ­lyfte han helt enkelt luren och ringde upp.

– Jag tror att jag varit i kontakt med runt 600 markägare, så nu hör de allra flesta av sig till mig när de har stockar som kan vara av intresse.

Stockar som han sedan sågar upp i lämplig storlek, och därefter får timret torka i en speciell tork. En procedur som tar ungefär tre veckor.

– Det är jätteviktigt att träet är riktigt torrt, annars slår det sig när man kommer in.

I nästa moment behöver träet stå inne i verkstaden för att acklimatisera sig ­under ytterligare en vecka. Först där­efter är det dags att gå igång med själva tillverkandet.

”Viktigt att få göra det jag mår bra av”

Rasmus säger sig gilla alla delarna av arbetet. Men mest av allt gillar han det faktum att han på det här viset får ­möjlighet att göra sitt allra bästa med varje produkt. Han trivs också med att arbeta på egen hand, bestämma själv.

– På det här sättet kan jag göra saker på mitt vis, säger han och skrattar.

Många skulle sakna arbetskamrater, hur känner du?

– Nej, jag trivs med att vara här själv. Jag lyssnar på poddar och dokumen­tärer; det ger ett skönt lugn.

Redan nu har han så många kunder att han egentligen skulle behöva anställa en eller två personer för att möta efterfrågan. Men det vill han inte, i stället drömmer han om att fortsätta arbeta som han gör i dag.

– För mig handlar det inte om pengar, det är inte viktigt. Men däremot är det viktigt att få hålla på med det jag vill och mår bra av.

– Dessutom känns det fint att det är just bord jag tillverkar, ett bord är inte bara en möbel vilken som helst. Kring matbordet sker viktiga delar av våra ­sociala liv, säger Rasmus Månsson.

Hanna Sjöberg

hs@hallandsposten.se