President Donald Trumps twitterkonto är avstängt för all framtid. Hans konto på Facebook är avstängt på obestämd tid, åtminstone tills den 20 januari. Det beslutade de båda sociala medier-jättarna efter stormningen av kongressen i förra veckan.
Besluten har fått hård kritik från Donald Trumps anhängare. Många debattörer menar också att presidentens yttrandefrihet har blivit minskad. Sociala medier ska stå för yttrandefrihet och inte censur.
Det är dock skillnad på offentlig makt och privat makt. Stater ägnar sig åt censur, att bestämma att viss information inte får spridas till allmänheten. Oftast handlar detta om sekretess, personlig information och detaljer om rikets säkerhet får och ska inte spridas. I Sverige har vi länge haft censur av filmer, vilket tack och lov är avskaffat.
Brittiska domstolar kan på ett helt annat sätt än svenska bestämma vad som får skrivas i media innan en dom har fallit. Allt detta är exempel på lagstadgade inskränkningar av yttrandefriheten. De är lagstadgade för att tillämpningen ska kunna vara transparent, förutsägbar och kunna ifrågasättas i domstol.
Svenska ansvariga utgivare är skyldiga att följa lagstiftningen, men det är ytterst sällan ansvariga utgivare hamnar i domstol. Betydligt vanligare är att svenska medier får kritik av Mediernas etiknämnd (före detta Pressens opinionsnämnd) för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Men de etiska reglerna (Publicitetsregler – etik för press, radio och tv) är inte lagstiftning, utan en överenskommelse inom branschen. En ansvarig utgivare är inte en tjänsteman, det finns inga förarbeten och praxis att luta sig mot. Varje utgivarbeslut måste fattas utifrån det sammanhang det berör, varje beslut är unikt.
På samma sätt resonerade Twitter och Facebook. De båda företagen har egna riktlinjer (inte lagar) som företagen använder som stöd för sina beslut. Men att det var just Donald Trumps konton som blev avstängda i förra veckan är helt kopplade till de unika omständigheterna.
Rena lögner från Donald Trumps sida har torgförts tidigare. Men i förra veckan menade både Facebook och Twitter att förekomsten av Trumps budskap på deras plattformar uppmuntrade till våld och olagliga aktiviteter. De båda företagen har välskrivna motiveringar till deras beslut, både vad gäller hur Trumps utsagor förhöll sig till deras etiska riktlinjer, samt hur utsagorna kunde tolkas i den situation som nu råder.
Twitter och Facebook ville inte stå för budskap som underminerar demokratin i USA och som i praktiken uppmanar till fler aktioner av de slag vi såg i förra veckan. I båda motiveringarna finns överväganden av samma sort som en ansvarig utgivare tvingas göra inför svåra publiceringar.
Det är svårt att se att två privata företag kan resonera annorlunda. De är inte statliga myndigheter och användarna av deras tjänster får acceptera de villkor som företagen ställer upp. Det vore ett principiellt snedsteg att reglera dem enbart på grund av deras (nuvarande) dominans på marknaden.
Yttrandefriheten är inte en yttranderätt, den hotas inte av Twitter och Facebooks beslut. De båda företagen tillåter dessutom kritik av beslutet på deras egna plattformar.
Förespråkar man en annan ordning, att staten ska gå in och besluta om vad som får eller inte publiceras på sociala medier, då är yttrandefriheten mer hotad. Twitter och Facebook fattade beslut under en synnerligen kaotisk händelseutveckling, de kände sig tvungna att ta ansvar och tog det.
