På torsdagen den 3 september inleds rättegången om skövlingen av strandskog i Tylösand. Fyra personer, däribland Jan Widikson, står åtalade för grov skadegörelse, misstänkta för att ha fällt träd på kommunal mark. Halmstads kommun har begärt ett stort skadestånd på cirka 20 miljoner kronor. De fyra åtalade nekar till brott.
Förundersökningsprotokollet är omfattande, cirka 800 sidor, och innehåller ett bland annat förhör med de tilltalade och vittnen, samt ett stort antal flygbilder före och efter den aktuella skövlingen.
Men trots den digra förundersökningen så är det vad som framförs under rättegången som domstolen ska basera sin dom på. Det här kallas för omedelbarhetsprincipen.
Omedelbarhetsprincipen är i dag är en hörnsten i svenska rättssystemet men den är inte helt huggen i sten. Den senaste månaden har det förts en diskussion om dess existensberättande, och justitieminister Morgan Johansson (S) har flaggat för att det i höst kommer förslag om att ändra den här rättsprincipen (Svd.se 21/8-20).
Bakgrunden till debatten är farhågor om att vittnen kan skrämmas till tystnad inför en rättegång där gängkriminella står åtalade. En som tydligt vill se en uppluckring av den här omedelbarhetsprincipen är åklagaren Paulina Brandberg.
”Att avskaffa den här principen är den enskilt viktigaste och mest konkreta åtgärden som kan göra störst skillnad i kampen mot gängkriminalitet och för möjligheten att lagföra fler”, säger hon i en intervju med Svenska Dagbladet (Svd.se 21/8-20).
Men Paulina Brandbergs kritik har inte fått stå oemotsagd och bland annat Advokatsamfundet menar att ett avskaffande av omedelbarhetsprincipen är ett hot mot rättssäkerheten för den enskilde. Helt oavsett debatten om omedelbarhetsprincipens framtid är det den som gäller i dag.
Rättegången mot de fyra åtalade inleds som sagt på torsdagen och är fördelad på åtta dagar i september med den sista rättegångsdagen den 24 september. Trots den omfattande förundersökningen är det alltså det som framförs under rättegången som domstolen ska basera sin dom på. Med anledning av att det kommer ledarredaktionen att vara på plats under själva rättegången.
Det är utan tvekan så att skövlingen i Tylösand har ett mycket stort allmänintresse, särskilt som en av de åtalade, Jan Widikson, tidigare har sagt i Hallandsposten att han har beordrat fällningen av skogen (28/9-18), ett påstående han senare har backat från. Men det råder inte någon som helst tvekan om att han själv har en stor ekonomisk vinning av den fällda skogen eftersom han på så sätt har fått utsikt mot havet från den tomt han nu bygger ett nytt hus på.
Två år efter själva skövlingen är det så äntligen dags för domstolen att säga sitt. Den tekniska bevisningen måste anses vara synnerligen tung vad gäller att visa på vad som har hänt i Tylösand. Frågan återstår det räcker för att fälla de fyra åtalade.
En sak borde i alla fall gälla: Det ska inte löna sig att fälla kommunal strandskog i Tylösand.
LÄS MER:Skandalen i Tylösand
LÄS MER:Halmstads kommun visar var skogen ska stå
LÄS MER:Mattias Karlsson: Aggressionen i Tylösand får inte passera ostraffat
LÄS MER:Mattias Karlsson: Ingen ska kunna ställa sig över lagen i Tylösand
LÄS MER:Kommer rättsväsendet att kunna fälla Widikson?
LÄS MER:Det ska inte löna sig att skövla strandskogen i Tylösand
LÄS MER:Från rymden kan ingen dölja vad som hände i Tylösand
LÄS MER:En ledarsida är inte opartisk – den ska ta ställning
