I över 20 år har Sveriges kommuner och regioner (SKR) lobbat för att kommuner ska lotta ut sommarjobb till tonåringar. Ett av argumenten är att de så kallade feriejobben kan få upp ungdomars intresse för, och vilja att, arbeta i offentlig sektor. År 2021 uppmuntrade de bland annat kommunerna att köpa in specialtryckta t-shirts med texten “Världens viktigaste jobb”, skapa feriejobb som kan “ge positiv medial uppmärksamhet”, och ordna gemensam kick off för ungdomarna. Som om vi inte sett tillräckligt många skräckexempel på var notan för kommunala kick offer hamnar.
SKR uppmuntrar även kommunerna att kvotera in ungdomarna “på ett för könet otraditionellt yrkesområde”. I en av deras rapporter om hur lotterijobben kan “bryta könsmönstren” i förskolan är det mest positiva exemplet att en (!) kille i Jönköping började läsa till förskollärare efter att ha feriejobbat på förskola.
Frågan aktualiseras varje år, men är nu extra aktuell eftersom en rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) visar att feriejobben för ungdomar i Stockholms kommun fortfarande inte fyller sitt syfte: att öka chansen till framtida anställning (DN 4/3).
Rapportförfattarna pekar på att framför allt pojkar som går yrkesförberedande program och redan har ett extrajobb glider iväg från arbetsmarknaden när de i stället vinner i jobblotteriet. När sommaren tar slut har pojkarna ofta förlorat kontakten med sin tidigare arbetsgivare. Dessutom visar rapporten att ungdomar som vunnit i sommarjobbslotteriet blir mindre attraktiva för arbetsgivare inom näringslivet eftersom de kan framstå som lata.
I stort sett alla svenska kommuner deltar i projektet, och precis som alla offentligt finansierade satsningar är projektet långt ifrån gratis. År 2023 fördelade regeringen 150 miljoner kronor till särskilt utvalda kommuner för att de skulle kunna göra extra satsningar på feriejobb. En enkel överslagsräkning visar att kostnaden för feriejobben 2024 kommer landa på över en miljard kronor.
Jobb ska inte fördelas genom ett lotteri, de ska fördelas genom meritokrati. Här är det personliga brevet helt avgörande för ungdomar utan formella meriter. En tonåring som gillar att spela fotboll med sina småsyskon kan bli en fantastisk resurs på förskolan. En annan är duktig på teknologi och kan bistå med enkla arbetsuppgifter på kommunens it-avdelning.
I stället för att utveckla projektet utifrån tillgänglig data fortsätter kommunpolitiker tävla om vem som satsar mest på att lotta ut jobb. Ett skräckexempel är Göteborgs kommun, där kommunalrådet Hampus Magnusson (M) tidigare har föreslagit en satsning på 35 miljoner kronor för att alla ungdomar som söker feriejobb ska få det (GP 20/2-15). Det finns helt enkelt ingen stringent linje från politiskt håll, mer än att borgerliga kommunpolitiker ställer sig mer positiva till samverkan mellan kommun och näringsliv.
Därför är det glädjande att Kristofer Fjellner (M), oppositionsråd i Stockholm, äntligen bryter tystnaden. Han föreslår helt enkelt att jobben ska sökas som jobb söks i resten av samhället: med CV, personligt brev och en anställningsintervju. Som man gör när man söker ett jobb, helt enkelt. Att ett så enkelt förslag som Fjellners får människor att jubla säger allt om hur dåligt det nuvarande systemet är, och om hur fega andra politiker är.
