Ett genombrottsår. Så beskrivs 2022 för den nigerianska kampen att återta de plundrade Beninbronserna i Dagens Nyheter (25/12). Frågan om repatriering är fortfarande känslig och komplicerad, men museer i flera länder har fattat beslut om att återlämna föremål från sina samlingar.
Historien om Beninbronserna är ett nästan övertydligt exempel på stulet kulturarv. Det rör sig om tusentals föremål i som plundrades av brittiska soldater år 1897 under erövringen av kungariket Benin, numera en del av Nigeria. Föremålen fördes ut ur landet och hamnade på museum i väst. Det går inte att komma runt att de är stulna, och att stölden lämnar ett stort hål i det nigerianska kulturarvet.
Några av de plundrade föremålen hamnade i Sverige, Etnografiska museet i Stockholm har en samling föremål från Benin. Samtidigt är vi småspelare i sammanhanget, de stora samlingarna med föremål med tveksamt ursprung finns i koloniala stormakter som Storbritannien och Frankrike.
De två länderna uppvisar stora skillnader i syn på kulturarvet: samtidigt som Frankrikes president Emmanuel Macron har tagit initiativ till en omfattande rapport om stulet kulturarv och förespråkar permanenta återlämnanden, har inställningen från britterna varit något mer avig.
Från British Museum, en av världens främsta museisamlingar, återbördas inga föremål. Det har orsakat en infekterad konflikt med Egypten – men mumier, sarkofager och Rosetta-stenen stannar i London.
En utmaning med repatrieringen är hur det på vissa sätt går emot museets idé, bryter upp samlingar och försvagar våra starkaste bildningsinstitutioner. Därför är idealet att återlämnande leder till att starka band knyts mellan museiväsendet i inblandade länder.
Kanske kan föremål som länge visats upp i ett land få återkomma till låns, även efter att ägarskapet växlat. Även om det är lätt att sympatisera med att västerländsk bildning inte ska byggas på att andra länder berövas sitt kulturarv, vore våra museer fattigare utan skatter från Afrika, Oceanien, Asien och Nord- och Sydamerika.
I tider när vikten av kulturarv lyfts i svensk debatt, och regeringen önskar tillgängliggöra det med hjälp av en kanon, borde det dock vara än lättare att sympatisera med länderna som likt Nigeria ber om att få tillbaka sitt. Den tidigare nämnda rapporten, beställd av Macron, uppskattade att 90-95 procent av Afrikas kulturarv visas på museum utanför kontinenten.
Hur man ens levandehåller ett kulturarv man behöver åka utomlands för att se är svårt att föreställa sig från svensk horisont. Därför finns det skäl att se över våra egna samlingar.
