Skolbesparingar drabbar både lärare och elever.
Skolbesparingar drabbar både lärare och elever. Bild: Hossein Salmanzadeh / TT

Skolans dubbla dödsdans urholkar skolpengen

Halmstads kommunala skolor och förskolor måste spara 45 miljoner kronor i år. Det är inte att ta ansvar för kommunens framtid.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

Det är en självklar sanning, drar man in resurserna till skolan så är det ett hot mot framtiden. Ändå är det precis vad Halmstads kommun nu gör i sin skolbudget för 2023.

Som Hallandsposten rapporterade i förra veckan tvingas kommunens skolor och förskolor att spara 45 miljoner kronor under året. Följden av detta blir givetvis en försämrad undervisning och sämre möjligheter att uppnå en likvärdig skola.

Sedan årsskiftet har barn- och ungdomsnämnden en ny ordförande i socialdemokraten Arber Gashi. I en intervju med Hallandsposten försvarar han besparingarna trots att skolan har fler barn och tuffa utmaningar i ökade kostnader. Och som brukligt när en kommunpolitiker ska försvara nedskärningar så relativiserar Gashi besparingen genom att jämföra den med hela skolbudgeten på 2,4 miljarder kronor. Det är inte seriöst.

ANNONS

På en fråga i HP om hur skolan både ska kunna spara och upprätthålla en god verksamhet svarar Arber Gashi så här:

”Det är de frågorna som vi måste ställa oss nu, för vi vill driva en bra och likvärdig skola. Samtidigt är trenden att allt blir dyrare och vi måste försöka hitta sätt att effektivisera och spara. Nu behöver vi vara kreativa och titta på vilket sätt vi gör detta smartast på för att få minst effekt på barnen i skolan.”

Här sällar sig Arber Gashi, och Socialdemokraterna, till samma skolpolitik som Alliansen i Halmstad drivit under många år, det vill säga att med så kallade ”effektiviseringskrav” avlöva skolan på nödvändiga resurser.

Det är inte ovanligt att när den övergripande kommunala budgeten är fastlagen så trycker man ut besparingar på de kommunala förvaltningarna genom ”effektiviseringskrav”. Det kanske kan funka ett enstaka år eller så, men vad händer om dessa besparingar återkommer år efter år? Jo, skolans resurser urholkas steg för steg, och det drabbar i förlängningen undervisningskvaliteten.

Denna besparingstradition för skolan är inte på något sätt unikt för Halmstad utan den förekommer i stort sett alla Sveriges kommuner. Detta är dels en konsekvens av att skolan i huvudsak blev ett kommunalt ansvar i början av 1990-talet, dels att den tidigare regelstyrningen ersattes av mål- och resultatstyrning i och med införandet av New Public Management.

ANNONS

I och med kommunaliseringen tvingades skolan böra konkurrera med många andra av en kommuns ansvarsområden. Det har inte något sätt gynnat vare sig lärare eller elever. Dessutom har kommunerna fått möjlighet att spara in på skolan genom mål- och resultatstyrningen.

Tidigare hade skolan en fast finansiering efter till exempel hur många elever man har eller att lärarnas undervisning tid är reglerad. I dag kan kommunpolitiker i stället lägga krav på ”effektiviseringar” inom skolans verksamheter utan att behöva ge svar på hur dess besparingar ska genomföras. Precis som det politiska styret i Halmstad har gjort med skolan.

I stället för att prioritera elevernas framtid och se till att skolan får de resurser som behövs finns det alltså en stark drivkraft hos kommunerna att år efter år krympa skolbudgeten eftersom skolans resurser som sagt konkurrerar med andra delar av de kommunala ansvarsområdena.

Som om detta inte är nog så hänger den kommunala skolbudgeten ihop med de fristående skolorna med den så kallade skolpengen; enligt likabehandlingsprincipen ska friskolorna ta del av varje höjning av skolpengen, men utan att dessa pengar i sin tur behöver gå till eleverna. Det finns alltså starka drivkrafter för en kommun att inte höja skolpengen eftersom det kan leda till att resurser försvinner ut ur systemet.

ANNONS

Det tycks som att den förhärskande skolideologin i Sverige är att till varje pris bedriva skolundervisningen så billigt som möjligt, oavsett om en skola bedrivs i kommunal regi eller är fristående. Detta kan beskrivas som skolans dubbla dödsdans.

Så länge som skolan i huvudsak är ett kommunalt ansvar är det också kommunpolitikernas skyldighet att se till att skolan får de resurser som behövs. Tyvärr traskar Halmstads nya styre med Socialdemokraterna i spetsen vidare i samma fotspår som tidigare och sparar in pengar på barnen.

Det är inte att ta ansvar för vare sig Halmstads eller Sveriges framtid. När det gäller skolan lever alltså Halmstads nya politiska styre inte upp till sitt namn – Ansvar för Halmstad. Gör om och gör rätt, är det enda budskap som duger ifall man menar allvar med Halmstads framtid. Ge Halmstads skolor tillräckligt med resurser så att man inte behöver göra några besparingar.

ANNONS