En kväll i september säger en restaurangchef i Reni till mig att Shahederna är på väg. ”Om en timme är de här” berättar han och visar meddelandet från en pålitlig Telegramkanal. Tidsberäkningen är gjord utifrån de ryska kamikazedrönarnas plats och riktning, som visserligen kan ändras under flygningen.
Vi resonerar om var det är säkrast att vara: De lär inte bomba X. Det borde vara lugnt vid Y. Situationen är rätt absurd.
Tidigare på dagen har jag besökt en nedslagsplats från föregående natt. Det ryker fortfarande lite från de utbrända lastbilarna och luktar bränt gummi. En lastbilschaufför beskriver det karaktäristiska mopedliknande ljudet rakt ovanför honom, varefter drönaren tystnade och dök ner mellan de parkerade fordonen. Han och kamraterna hann kasta sig åt sidorna innan det small.
I just den attacken skadades ingen person men lastbilar och varor motsvarande många miljoner kronor brann upp.
Reni är en stämningsfull stad med 20 000 invånare i Ukrainas sydvästra hörn där tre länder möts vid Donaus stränder. Moldavien i väster och norr. Rumänien i söder, på andra sidan floden. Det är bara 500 meter där det är som smalast.
De här trakterna var länge fredade. Det ändrades under sommaren efter att Ryssland lämnat Svartahavsavtalet om utskeppning av ukrainska jordbruksvaror. När havshamnarna runt Odessa åter blev oanvändbara på grund av ryskt hot, flyttade än mer av trafiken till Donau-hamnarna Reni, Izmail och Kilija.
Det syns på trafiken på väg M15 mellan Odessa och Reni. Den enkelfiliga vägen räcker ofta inte till. Man måste ibland köra åt sidan för att låta grupper av lastbilar passera i motsatt riktning. Från infarten till hamnen i Reni sträcker sig lastbilskön i en mil. Det är trångt, bökigt och tålamodsprövande, men det går. Om Ukraina med hjälp av grannländerna skalar upp transporterna på Donau och via andra rutter i Europa, kommer de ryska försöken att strypa landets jordbrukshandel helt misslyckas.
Därför har Ryssland höjt insatserna. I juli började man skicka svärmar av drönare mot hamnutrustning, mot anläggningar som förvarar spannmål eller, som nu i onsdags, mot bilar. Ren terrorbombning av civil infrastruktur. Luftförsvaret överbelastas med många ”mopeder” så att några slinker igenom även om de allra flesta skjuts ner.
Jag somnar på en förhållandevis säker plats i stan utan att vakna av några smällar. Drönarna kan ha blivit nedskjutna eller ändrat riktning.
Men det kommer fler nätter i Reni. Mycket tyder också på att Ryssland använder närheten till Rumänien strategiskt. Både de boende och ukrainsk militär som jag talar med säger att drönarna skickas i en bana mycket nära den rumänska gränsen. Det kan vara för att försvåra upptäckt men även för att försöka få det ukrainska luftförsvaret att hålla igen av risk att drönarna hamnar söder om Donau. Vid minst tre tillfällen har de slagit ner i Rumänien.
Rumänsk militär ska nu öka sin närvaro utmed floden med bland annat luftvärn och radar. Det är rimligt, men svaret från Ukrainas allierade borde vara än mer bestämt. Drönarförsvaret utmed Donau bör vara en gemensam sak för Ukraina och Nato. Det handlar om att skydda både Ukraina och Rumänien och säkra världens livsmedelsförsörjning. Det skulle även sända en tydlig signal till beslutsfattarna i Moskva att de leker med elden.
